du o jag, snoret
Åhhh... allt suger så mycket. Min näsa är som ett jävla vulkanutbrott och jag orkar typ inte göra något annat än att kolla på tv, spela tv-spel och läsa men jag är så sjukt rastlös och otålig att jag håller på att bli galen på allt. Eftersom inget är som vanligt och jag bara har tråkigt blir jag deprimerad och grinig. Fuck it.
Jag vet egentligen inte vad som kan få mitt liv att bli bättre och ändå är jag aldrig nöjd. Allt är liksom bra men tomt. Varför blir det så och är alla så här eller är det bara min hjärna som fuckar. Jag har börjat vänja mig vid tanken på att livet måste vara tråkigt ibland men jag vägrar ändå gå med på den. Jag vill att det ska vara pepp hela tiden och det kan ju vara det ibland. Kanske blir det bättre om jag börjar på universitetet och jobbar lite så att jag har en massa att göra. Jag tror att jag är en sådan människa som tynar bort om jag inte har något att göra. Och ok om livet är tråkigt ibland, det kan jag gå med på men jag vill slippa denna meningslöshet som smyger sig på.
Jag är sjukt rädd att meningslösheten ska ta över någon gång om jättelänge när man har värsta vuxenlivet och barn och hus och allt men så tar den stora meningslösheten över över och man vill bara dö och så tar man livet av sig och det blir så hemskt för att ens familj och alla blir ledsna och får urkukade liv. Jag vill inte utsätta någon för detta och särskilt inte de man älskar men tänk om det tar över så att man inte vet vad man gör...
Eller också måste man hålla fast vid tanken på att det är upp och ned och man kommer inte bli sinnes utan allt kommer att bli bra och man lever med sin familj och är glad ända tills man är gammal och kanske dör av en hjärtattack eller så. Hoppas, hoppas, hoppas.
Filmer:
The man who wasn't there (1 av 5 strykjärn) - deppig skitfilm utan poäng.
Who is Cletis Tout? (3 av 5 strykjärn) - lite kul upplägg och charmig historia.
H har även lagt in serien "Family Guy" på vår x-box så jag kollar en hel del nu när jag är sjuk och bara älskar den sarkastiska bebisen. Han är min nya idol.
Jag vet egentligen inte vad som kan få mitt liv att bli bättre och ändå är jag aldrig nöjd. Allt är liksom bra men tomt. Varför blir det så och är alla så här eller är det bara min hjärna som fuckar. Jag har börjat vänja mig vid tanken på att livet måste vara tråkigt ibland men jag vägrar ändå gå med på den. Jag vill att det ska vara pepp hela tiden och det kan ju vara det ibland. Kanske blir det bättre om jag börjar på universitetet och jobbar lite så att jag har en massa att göra. Jag tror att jag är en sådan människa som tynar bort om jag inte har något att göra. Och ok om livet är tråkigt ibland, det kan jag gå med på men jag vill slippa denna meningslöshet som smyger sig på.
Jag är sjukt rädd att meningslösheten ska ta över någon gång om jättelänge när man har värsta vuxenlivet och barn och hus och allt men så tar den stora meningslösheten över över och man vill bara dö och så tar man livet av sig och det blir så hemskt för att ens familj och alla blir ledsna och får urkukade liv. Jag vill inte utsätta någon för detta och särskilt inte de man älskar men tänk om det tar över så att man inte vet vad man gör...
Eller också måste man hålla fast vid tanken på att det är upp och ned och man kommer inte bli sinnes utan allt kommer att bli bra och man lever med sin familj och är glad ända tills man är gammal och kanske dör av en hjärtattack eller så. Hoppas, hoppas, hoppas.
Filmer:
The man who wasn't there (1 av 5 strykjärn) - deppig skitfilm utan poäng.
Who is Cletis Tout? (3 av 5 strykjärn) - lite kul upplägg och charmig historia.
H har även lagt in serien "Family Guy" på vår x-box så jag kollar en hel del nu när jag är sjuk och bara älskar den sarkastiska bebisen. Han är min nya idol.
posted by Liza at 19:43
3 Comments:
Ja och man vet inte exakt vad det beror på heller, eller vilken skitsak som råkade utlösa det denna gång. Jag känne rigen mig i ditt inlägg också, det där med att man inte pallar att ha tråkigt, för då blir man deppig. det är därför jag hatar söndagar så mycket. Då gör man aldrig något och då hinner man tänka för mycket.
Tack för fina ord i min blogg. Jag vill bara säga att jag har existentiell ångest nästan jämt där jag skyr meningslösheten som har en tendens att eka alldeles för högt. Men det har med tankar att göra tror jag. Vilket förhållningssätt man har själv till saker och ting. Och i slutändan mynnar det hela i att man hela tiden hittar större mening med sitt liv. Eller lyckas sluta bry sig om det och helt enkelt börjar leva livet fullt ut.
babe babe babe.
tänkte ringa inatt men vågade inte.
MÅSTE PRATA OM HELVETET TILL LIV TYP NU.
Skicka en kommentar
<< Home