en av de bästa
Livet är inte längre bra och rättvist. Det är inte alltid det, jag vet, men just nu är det extra obra och orättvist.
En av de riktigt bra människorna i världen är fucking gone och jag kan inte göra något. Inga ord är tillräckliga och inga tårar kan falla och trösta.
Jag kan inte ens förstå att hon är död eftersom vi inte setts på så länge. Hur ska jag kunna veta att det är sant när hon lika gärna kan finnas någonstans i världen och leva sitt bra liv och vara sitt bra jag.
Det går inte att ta på men jag försöker förstå fast det inte går. Jag försöker se henne framför mig och förstå att hon inte längre finns men det är så svårt. Hon var en av de mest levande människor jag känt och en av mina bra förebilder.
Fuck - det suger så jävla hårt att hon dog.
En av de riktigt bra människorna i världen är fucking gone och jag kan inte göra något. Inga ord är tillräckliga och inga tårar kan falla och trösta.
Jag kan inte ens förstå att hon är död eftersom vi inte setts på så länge. Hur ska jag kunna veta att det är sant när hon lika gärna kan finnas någonstans i världen och leva sitt bra liv och vara sitt bra jag.
Det går inte att ta på men jag försöker förstå fast det inte går. Jag försöker se henne framför mig och förstå att hon inte längre finns men det är så svårt. Hon var en av de mest levande människor jag känt och en av mina bra förebilder.
Fuck - det suger så jävla hårt att hon dog.
posted by Liza at 23:55
5 Comments:
jag kanner med dig
det gor jag verkligen
finaste, tänker på dig också och hoppas att du håller ut idag. sen blir det imorgon. skriv om du vill berätta.
all min kärlek.
Sheisse. Död. Jag vet inte vem, varför eller hur...men uppenbart är du tagen. That's enough. Hur märkligt det än låter landar man ju alltid på benen...det tycks vara ett allmänmänskligt drag. Vilket är en jävla tur. Annars hade jag nog inte orkat. Förluster. Kommer även dom i många former. Döden...den mest definitiva. Svår att chackra med. Att göra en deal med. Låt oss komma ihåg det. Kramar/M
Tack, ni är så söta och snälla!
Det är en kompis som dött i en bilolycka i Costa Rica där hon bodde. Vi var inte bästa vänner men hon var verkligen en av de bästa människorna jag lärt känna och vi hade inte träffats på över ett år vilket gör att det känns sjukt overkligt.
Ena stunden känns allt som vanligt och i nästa kommer man ihåg och får sådana där huggande insikter om att det faktiskt har hänt.
Men som sagt, man landar ju alltid på fötterna och går vidare och om jag blir ens hälften så cool som hon var så är jag nöjd med mitt liv.
stackars baby. ringer ikväll.
Skicka en kommentar
<< Home