tillbaka till framtiden

Tillbaka hemma på ön och kan numera sova i min egen säng, äta mat bara till mig själv och slipper 30 000-människorsoväsendet. Allt är både skönt och sorgligt och hemma-vardagen känns som alltid lite bitter och tråkig. Att vara på Hultsfred är som att vara i en annan värld och en annan verklighet där allt känns bättre hur jobbigt det än är och där man alltid lyckas känna sig lite coolare än in the real world.

Jobbmässigt var det en tung festival med grillvärme, evigt hämtande av ny läsk och saker som gick fel mest varenda dag. Festivalmäsigt var det en toppen om än lite tråkig festival.

Bästa konserten i mitt tycke var Babyshambles halv tre på fredag natt och jag stod bara där för att få se den skandalomsusade med egna ögon men ler sedan hela vägen till skivaffären där jag köper deras skiva.
Och Kent som jobbade så hårt genom att komma i helikopter och jag trodde att det skulle bli så lysande men platt fall för hela slanten och kom igen Jocke, ta in på hemmet om du känner dig så inihelvete gammal. Hann i alla fall se Alice In Chains spela min favorit "Man in the box" innan jag prioriterade bort dem för Kent (dåligt val i efterhand).

Slutsatsen efter en bra men tung festival är att det alltid är värt det. Jag kommer att göra om det nästa år och det kommer att bli lika kul men ännu är jag lite tärd och förvirrad och kan inte ge en fair rescension av något.

Dessutom är det ju sommar nu och jag känner mig sådär halvintresserad av att sitta framför datorn och avlägga rapport. Äventyren i Myrstiga kommer att vara på topp men redovisningen kommer helt klart att halka efter och kanske till och med vara obefintliga i perioder. Om folk tröttnar så är det ju tråkigt men orka leverera i tid och otid.
Nu måste jag till exempel sluta för att kolla på film och tvätta.