like oxygen (for a while)

ONSDAG, OKTOBER 11, 2006

Eftersom helgen mest var arbete och jag var ledig från skolan idag bestämde jag mig för att ta en dags ledigt så nu är jag helt lugn och trött efter en hel dags segling. Bror Bag var tvungen att stanna i stan för att träffa Roffe så det blev bara jag och mamma men hon var överlycklig för hon har inte seglat på typ hundra år.
Lite grått och kallt till en början men vid Kudoxa kom solen fram och vinden var bra men lite slö nästan hela vägen. Vi gjorde en omvänd tur jämfört med sist och gick norrut efter Barskär, upp längs farleden vid Vidinge/Kudoxa och sedan ned igen vid Kapellskär. Ungefär där började vinden avta och det blev långsam segling hemåt medan mörkret föll och fyrarna började blinka.

Så mycket rinner av ute på vattnet och så mycket lägger sig sakta på plats. Så mycket hinner diskuteras medan båten sakta och tyst tar oss framåt och så mycket blir kvar därute bland vågor, stenar och vind. Så mycket blir klart och kallt och så mycket hinner jag andas att jag nästan känner mig fri när jag stiger i land igen.
Jag vet att det inte är sant, även jag vet att jag aldrig, aldrig blir riktigt fri men jag vill så gärna ha det att jag lurar mig själv. Jag andas in och ut och tömmer mitt huvud och för ett ögonblicks tidsfrist finns inget mer, finns bara jag och jag är som syre och svävar som öar vid horisonten.
Sen öppnar jag åter mina ögon och ser mig omkring och känner hur hjärtat dör en smula men jag minns ändå hur det var. Med dig.


Dagens låt: Mogwai – I know you are but what am I?