snödrev på en hel del platser...
...men uppenbarligen inte här. Vi har is och sol. Vackert men kanske inte om man typ bryter bäckenet när man sticker näsan utanför dörren.
Vågade mig ändå in till lilla staden för att a) ge arbetsförmedlingen fingret och b) leta efter något fint att köpa för julens skörd av presentkort. Lyckades bra med a men b känns aldrig ok. Jag gillar att ha fina saker men jag vägrar stå ut med infernot att leta upp dem. Även om man har gott om tid osv så är det alltid ett trauma för mig att gå i affärer och prova saker. Man blir svettig, otålig, grinig och hittar aldrig något som är värt pengarna.
Förvisso är min värdebarometer något i otakt. Jag kan nästan aldrig köpa något till ordinarie pris eftersom det är på tok för dyrt och när det kommer till rea-priser är jag enormt petig. Jag har en egen skala som jag väldigt sällan ruckar på om inte det perfekta plagget dyker upp (och det har typ inte hänt ännu).
Rea-skalan är som följer (bh:ar tar jag inte ens med eftersom jag har freakbröst och aldrig kan köpa bh:ar i en vanlig affär): Trosor/strumpor - högst 30 kr, linnen/toppar/t-shirts - högst 50 kr, Vanliga tröjor/byxor samt klänningar/kjolar - högst 100 kr, skor - högst 200 kr (och då måste de vara sjukt fina/bra).
Lyckades iaf hitta en fin kjol, en underkjol (som jag har som vanlig kjol och tre par trosor som kommer att bli fina när jag tryckt lite på dem. Men jag vet inte om det var värt det... Ville typ ta livet av mig efteråt. Är jag den enda flickan som hatar att handla kläder?
Kom typ aldrig hem igår, var hos m & p och lagade och sydde en massa + hittade lite överblivna kläder i min grannes UFF-påse. Jag älskar människor som inte vill ha sina kläder längre så att jag kan sno dem. The Clothing Issue blir mindre och mindre inför min studentdebut. Jag kommer att göra succé - hoppas jag - och jag hoppas också att inte alla miljövetare har typ beiga kläder och fotriktiga skor för jag vet att jag inte kommer att ha det.
Ok, existensiell ångest fortfarande kvar till viss del. Nu när jag har ett mål och något att göra fram till sommaren (eller kanske i fyra år) känner jag mig ofri. Vad är det för fel på mig? Kan jag bara bli nöjd någon gång eller? Antar att det är en del av förbannelsen/välsignelsen jag dras med.
Har iaf en förbannelse över mig när det kommer till att göra illa sig. Jag gör aldrig illa mig lite eller riktigt ordentligt. När jag får ont är det alltid något som gör sjukt ont och blir jobbigt men det är aldrig så farligt att jag hamnar på sjukhus/blir gipsad/får starka mediciner. Men jag blir heller aldrig lindrig skadad så att det går över på en vecka.
Alla mina skador följer nästan exakt schemat över mitt senaste missöde som här följer: Jag blir sparkad av en ko på handen och blir sur och slår kon med samma hand och får såklart ont och kan inte använda handen. Till olika sjukvårdsinrättningar, röntgen osv. Får medicin och salva och handen ska vara bra på tio dagar men icke. En och en halv månad senare gör det fortfarande sjukt ont och min doktor härhemma säger att det är ligamenten som är skadade och det är bara att äta Ipren, använda som vanligt och kanske massera lite. Aaaahhhh!!!! Det är alltid rådet att använda kroppsdelen som vanligt hur ont man än har - ge mig morfin och vila för i helvete!
Vågade mig ändå in till lilla staden för att a) ge arbetsförmedlingen fingret och b) leta efter något fint att köpa för julens skörd av presentkort. Lyckades bra med a men b känns aldrig ok. Jag gillar att ha fina saker men jag vägrar stå ut med infernot att leta upp dem. Även om man har gott om tid osv så är det alltid ett trauma för mig att gå i affärer och prova saker. Man blir svettig, otålig, grinig och hittar aldrig något som är värt pengarna.
Förvisso är min värdebarometer något i otakt. Jag kan nästan aldrig köpa något till ordinarie pris eftersom det är på tok för dyrt och när det kommer till rea-priser är jag enormt petig. Jag har en egen skala som jag väldigt sällan ruckar på om inte det perfekta plagget dyker upp (och det har typ inte hänt ännu).
Rea-skalan är som följer (bh:ar tar jag inte ens med eftersom jag har freakbröst och aldrig kan köpa bh:ar i en vanlig affär): Trosor/strumpor - högst 30 kr, linnen/toppar/t-shirts - högst 50 kr, Vanliga tröjor/byxor samt klänningar/kjolar - högst 100 kr, skor - högst 200 kr (och då måste de vara sjukt fina/bra).
Lyckades iaf hitta en fin kjol, en underkjol (som jag har som vanlig kjol och tre par trosor som kommer att bli fina när jag tryckt lite på dem. Men jag vet inte om det var värt det... Ville typ ta livet av mig efteråt. Är jag den enda flickan som hatar att handla kläder?
Kom typ aldrig hem igår, var hos m & p och lagade och sydde en massa + hittade lite överblivna kläder i min grannes UFF-påse. Jag älskar människor som inte vill ha sina kläder längre så att jag kan sno dem. The Clothing Issue blir mindre och mindre inför min studentdebut. Jag kommer att göra succé - hoppas jag - och jag hoppas också att inte alla miljövetare har typ beiga kläder och fotriktiga skor för jag vet att jag inte kommer att ha det.
Ok, existensiell ångest fortfarande kvar till viss del. Nu när jag har ett mål och något att göra fram till sommaren (eller kanske i fyra år) känner jag mig ofri. Vad är det för fel på mig? Kan jag bara bli nöjd någon gång eller? Antar att det är en del av förbannelsen/välsignelsen jag dras med.
Har iaf en förbannelse över mig när det kommer till att göra illa sig. Jag gör aldrig illa mig lite eller riktigt ordentligt. När jag får ont är det alltid något som gör sjukt ont och blir jobbigt men det är aldrig så farligt att jag hamnar på sjukhus/blir gipsad/får starka mediciner. Men jag blir heller aldrig lindrig skadad så att det går över på en vecka.
Alla mina skador följer nästan exakt schemat över mitt senaste missöde som här följer: Jag blir sparkad av en ko på handen och blir sur och slår kon med samma hand och får såklart ont och kan inte använda handen. Till olika sjukvårdsinrättningar, röntgen osv. Får medicin och salva och handen ska vara bra på tio dagar men icke. En och en halv månad senare gör det fortfarande sjukt ont och min doktor härhemma säger att det är ligamenten som är skadade och det är bara att äta Ipren, använda som vanligt och kanske massera lite. Aaaahhhh!!!! Det är alltid rådet att använda kroppsdelen som vanligt hur ont man än har - ge mig morfin och vila för i helvete!
posted by Liza at 18:48
1 Comments:
ok, vad gäller klädinköpen, alltså ärligt, typ alla mina trosor kostar trehundra styck. o så köper ja bara svindyra spetslinnen för typ sexhundra. o jeans för tvåofem. vad gäller kosparkandet, alltså ärligt kom igen när du har haft halsfluss i tre veckor babe.
pussar o kramar
Skicka en kommentar
<< Home