I play dead, it stops the hurting...

Fortfarande trött, fortfarande tom, fortfarande ser jag inget framför mig men nu vet jag varför och som vanligt är det mitt undermedvetna som fuckar med mig och stänger av. Jag vill inte men antagligen orkar jag inte med längre, det är för mycket på en gång. Det vore nog med bara skolan, bara förhållandet, bara identitetskris eller bara mitt liv som det är just nu men allt måste såklart vara samtidigt och göra mig tom. Kanske vet jag hur jag ska ta mig ur allt men det är så svårt att veta hur och om jag gör rätt. Jag måste reda ut så många trådar att jag inte ens vet var jag ska börja och egentligen vill jag bara gömma mig för världen och slippa allt. Jag vill inte och orkar inte just nu men jag måste. Måste våga fast jag är rädd, måste vara stark fast jag inte är det, måste bestämma allt själv fast jag inte vill.
Dagens kinesiska horoskop i Metro träffade rätt: ”Ensam är inte stark”. Problemet är att jag måste göra alla mina val ensam och sedan stå för dem. Jag är rädd.

Förkylningen verkar i alla fall ha gett upp så jag och norrskenet ska ut och springa nu och med lite tur ramlar jag och slår ihjäl mig.

Dagens låt: Waiting for the miracle – Leonard Cohen.