all this peace has been deceiving

Allt är tyst i lägenheten och alla har gått ut och tv:n tystnar när jag stänger av den och inget annat finns kvar utom min onda hosta och nattmörker utanför. Stilla i mitt huvud som gör så ont och jag har bara att gå och lägga mig kvar. När det är bara jag och det känns ok är väl livet som det ska vara antar jag. Frågan borde snarare vara om jag skulle klara av detta hela tiden? Kan jag leva ensam och hur skulle i så fall mitt liv vara?

Väger ensamheten och friheten lika mycket? Och hur mycket väger kärleken? Hur mycket väger jag i mitt liv (om jag ens finns till) och gör jag avtryck på någon endaste en? Kanske är jag så lätt och försvinnande att jag inte finns kvar i människors minnen om de inte ser mig.


Dagens låt: Any Other name – Thomas Newman.
Sett ikväll: Spy game (3 av 5 strykjärn) – ett av mina drömyrken är helt klart hemlig agent.