noctiluca scintillans
rör mina händer, du måste förstå
jag orkar inte förklara, försök att se det ändå
det gnager ett sinne, det är som overklighet
i varje blinkande fönster, en korrupt profet
och jag har varit i templet, där månglarna står
dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går
kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer, jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor, och tusentals svar
tyst ligger vägen, i rödbrun rost
det är som mareld i havet, som allhelgonafrost
Mitt liv som på paus och jag är helt melankolisk och deppig. Inte på dåligt sätt egentligen, jag gör det jag ska även om jag gör det ganska långsamt och håglöst. Jag vill helst ligga kvar i sängen men det är bara för att det är lugnare där och lättare att tänka. Jag vill helst inte prata med eller träffa någon, jag vill inte bli störd och jag orkar inte gå ur mig själv för att möta andra. Det skulle kunna varit dåligt, det kanske är dåligt men inte som förut. Jag vet hur det var när jag var deprimerad och det här är inte så, jag vet inte, jag är bara frånvarande, instängd i mig själv med mina tankar. Jag drömmer konstiga saker och de känns som om de är på riktigt, jag kan inte riktigt hänga med på normalfartssaker och jag blir irriterad när jag måste prata om oviktigheter med folk. Kallprata inte med mig just nu, tack.
Dagens låt: …kan vi ju ge upp tills jag slutat lyssna på Winnerbäck (som även skrivit det överst).
jag orkar inte förklara, försök att se det ändå
det gnager ett sinne, det är som overklighet
i varje blinkande fönster, en korrupt profet
och jag har varit i templet, där månglarna står
dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går
kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer, jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor, och tusentals svar
tyst ligger vägen, i rödbrun rost
det är som mareld i havet, som allhelgonafrost
Mitt liv som på paus och jag är helt melankolisk och deppig. Inte på dåligt sätt egentligen, jag gör det jag ska även om jag gör det ganska långsamt och håglöst. Jag vill helst ligga kvar i sängen men det är bara för att det är lugnare där och lättare att tänka. Jag vill helst inte prata med eller träffa någon, jag vill inte bli störd och jag orkar inte gå ur mig själv för att möta andra. Det skulle kunna varit dåligt, det kanske är dåligt men inte som förut. Jag vet hur det var när jag var deprimerad och det här är inte så, jag vet inte, jag är bara frånvarande, instängd i mig själv med mina tankar. Jag drömmer konstiga saker och de känns som om de är på riktigt, jag kan inte riktigt hänga med på normalfartssaker och jag blir irriterad när jag måste prata om oviktigheter med folk. Kallprata inte med mig just nu, tack.
Dagens låt: …kan vi ju ge upp tills jag slutat lyssna på Winnerbäck (som även skrivit det överst).
posted by Liza at 22:24
3 Comments:
han biter sig fast, den gode winnerbäck. jag trodde att min c-uppsats skulle döda honom för alltid, men det gick inte. han är fortfarande den ende för mig.
men oj. är du jag? är jag du? är vi samma liksom.
"Jag vet hur det var när jag var deprimerad och det här är inte så, jag vet inte, jag är bara frånvarande, instängd i mig själv med mina tankar"
Jag är där med. Inte dperimerad, inte olycklig, men absolut inte motsatserna heller. Och inte apati, för där har jag varit och inte-känt och nu känenr man ju.
semestra till island. nu nu nu.
*kramar*
Musik är det som lyfter en såna dagar. Då sätter jag på Wolfsheim, Frozen Autumn eller VNV och glömmer världen ett tag.
Vad gör du idag? Och hur vet du var jag bor?
*ler*
Tror inte jag vet vem du är? Om du inte är Liza från VRG?
Hur som helst,
*kramar*
Skicka en kommentar
<< Home