crying and trying

Det finns överlevnad i mig men det är inte alltid min förtjänst. Nu känns det infinitesimal bättre än igår, mest beroende på att jag pratade med Axel och fick en massa kloka råd (som jag egentligen visste själv men behövde få höra) och andra snälla saker sagda till mig. Han är helt klart tio-i-topp just nu och den energin höll ungefär till 09:45 idag då jag återigen höll på att börja gråta på mekanik-föreläsningen eftersom jag inte förstod någonting. Allt går så fucking jävla snabbt att man i bästa fall hinner skriva av rätt siffror och bokstäver. Jag försöker hålla modet uppe, jag försöker ha perspektiv, jag försöker kämpa men det börjar verkligen ta stopp även om jag tänker positivt. Jag drar numera energi ur porerna i mitt skelett för att orka med skolan som är typ det enda jag prioriterar och jag måste komma på fler bra sätt att få energi (sova och vila lite kanske? - vågad idé men jag borde pröva).

Dagens musik: Spökbandet binär, Kap 2 – otäckt underbar ambient.

Dagens ord: Infinitesimal - matematik, (motsvarar användningen pyttelite) symboliskt hjälpmedel som används vid integrering och derivering för att beräkna areor, volymer, flöden, förändringar etc. genom att utgå från "pyttesmå" element, som sedan summeras ihop för att få en helhetsbild (rippat från wikipedia).