you could feel the sky

TORSDAG, OKTOBER 26, 2006

Jag har försökt hänga med i livet idag vilket innebär redovisat lab, handlat massa mat, sprungit, sökt extrajobb, umgåtts med folk och försökt leta efter de första julklapparna.
Kanske behöver jag inte ens skriva att det inte gick så bra hela tiden. Jag är för disträ och det enda som funkar är när jag är själv och inte behöver ta hänsyn till någon annan. Ändå vill jag ha det såhär, jag trivs i min värld och vill inte komma ut men jag börjar undra om det verkligen är sunt i längden. Jag tror inte att jag kan tänka för mycket och jag vill tänka men kanske kan det ta upp för stor del av en själv och ens liv?

Jag har lovat mig själv att inte sluta tänka igen och att alltid ifrågasätta och att alltid försöka leva och känna maximalt hela tiden men det är svårt i längden. Inte nu när jag fortfarande är hög på nya tankar men att fortsätta år efter år. Att inte bli bekväm, att inte fastna i slentrian, att inte sluta för att det krävande – det är den verkliga utmaningen.

Jag har precis läst ut ”Girlfriend in a coma” av Douglas Coupland (5 av 5 strykjärn) och förutom att han är en helt awesome författare som ni genast borde börja läsa så handlade boken mycket om mitt dilemma vilket har gjort att jag tänkt ännu mer på den. Jag har blivit sjukt bra på att uppskatta livet och det jag har så om jag bara kan fortsätta likadant med min tankevärld så går jag sakta åt rätt håll.