postångest

Lite av det värsta börjar gå över och då infinner sig ett postångeststadie av melankoli och orkeslöshet. Var trött i morse trots att jag sovit, var orkeslös hela dagen fast allt var rätt bra och min enda tröst var att Robert som är en av tre bra i min klass var lika deppig för att han precis gjort slut med sin tjej. Vi deppade och flamsade oss igenom datorövningarna utan att producera någon labbrapport som vi borde ha gjort och lunchen tillbringades med underbara Nina som kom och hälsade på i skolan.
Jag förstår ganska mycket av mekaniken utom när vår lärare går loss på att integrera nån jävla substitutionsvariabel och jag höll på att börja gråta för att jag inte förstod ett jota men sedan blev det energiprincipen och då förstod jag allt igen och blev glad.

Undersökte Inverness och stranden vid kanalen med Snöret fast det var kolmörkt för jag behövde gå ute och skaka av mig orkeslösheten och skoldammet i min hjärna. Bag är hemma och diskar och hänger och det känns som bra och hemma i lägenheten nu och jag börjar gilla allt här så mycket.

Imorgon ska jag till Norrtälje och träffa min psykolog och lunch med Henric och träffa Ylva och SysterDyster. Då kan jag inte fly längre...