blodsmak

Jag springer, fort och ännu fortare och orkar egentligen inte fortsätta men jag är så arg och har så mycket som vill ut så jag tvingar mig vidare tills jag är alldeles tom och har blodsmak i munnen. Kanske är det alla mina känslor som smakar sött och salt och beskt och kanske blir det bättre för jag är inte lika ledsen när jag ramlar ihop hemma igen. Kanske jag till och med kan se på världen som den är och inte genom en vägg av självömkan. Kanske jag överlever den här gången också, kanske under händer. Kanske kommer jag till och med förstå maximum likelihood funktionen.

Världen är lenare idag även om alla mina issues är fortfarande där. Problemet är att jag längtar efter fel saker, hänger upp mig på fel detaljer och inte orkar ta itu med mitt liv fast jag måste. Jag flyr hela tiden ifrån allt och vet inte hur jag ska vända. Kanske vill jag inte ens tillbaka.