I don’t wanna die, but I ain’t keen on living either...

Stockholm försvinner utanför fönstret och landet tar vid och efter byte bör jag landa på Ön om en dryg timme. En och en halv timme buss men tiotusen bitar inom mig som försvinner och byggs upp igen och tiotusen tankar som far genom huvudet och splittrar mig i tiotusen delar. Fyratusen är havet som lever mer, allt det mjuka som smeker mitt inre, katterna, Henric, stugan och allt annat på Ön. Fyratusen är staden som aldrig tystnar helt, skolan där jag tänker, vännerna jag älskar, bror Bag, lägenheten och alla intryck som mättar mig. Tvåtusen är mitt tomma inre som står mitt i och inte kan välja och inte kan dela och sakta går sönder av kontrasten.

Inatt sov jag som en sten i åtta timmar och drömde vackra drömmar och vi behövde inte resta vår labb-rapport som vi trodde så dagen är ganska bra än så länge. Dessutom hoppas jag att jag får träffa saknade Ylva när jag kommer hem och kan peppa mitt förhållande lite genom att vara en god, närvarande hustru.
Allt ordnar sig nog till slut och om det inte gör det är det ändå inget jag kan göra åt saken.

Dagens låt: Feel – Robbie Williams.