dawn chorus

Världen är så vacker idag att hjärtat vilar i slaget och andetagen fastnar i lungorna och bara små, små puffar av rök blir kvar. Solen går sakta upp över molnen ovanför Djurgården och allt ute är täckt av skir frost och våra fötter lämnar avtryck på den snövita bryggan bredvid de allra minsta små tassavtryck när vi börjar vår hemfärd längs vattnet. Klockan är bara (eller redan) halv nio och solen lyser över taken och gatorna i staden som ännu inte vaknat utan ligger tyst och stilla.

När vi sitter på Roslagsbanan hem och Bag sover med solen i ansiktet och jag ser ut genom fönstret på allt som är krispigt kallt önskar jag att jag inte behövde sova bort en sekund av den här dagen. Och jag önskar att just den här stunden, just den här morgonen, fastnar för evigt i mitt minne.