all is full of love

Gårdagen var trötthet på samma nivå som hela tiden men mina älskade, bästa, underbaraste flickor i hela världen kom och lyste upp. Ylva och Bettan är två av de människor som kan få mig att vilja leva igen och vi pratade, drack te och kollade på foton från Hultsfred och mindes allt det bra och har redan lyckats förtränga allt det jobbiga.
Jag är fortfarande helt förundrad och lycklig över de människor som jobbar med oss under festivalen och deras förmåga att under en vecka smälta ihop och bli som en familj där alla tar hand om och älskar varandra trots att det är över tjugo olika människor från olika ställen och bakgrunder. Jag har insett att det vi lyckats skapa på Pausen är en helt egen värld med en speciell stämning som sprider sig till de nya och får nästan alla att vilja återvända (till vår stora glädje) och det är det som gör det värt allt arbete vi lägger ned.