i can see the light

Det börjar kännas som om jag tröttnat på det här, jag måste göra något annat, skriva på ett annat sätt, jag har fastnat och känner mig bara tråkigt instöpt i formatet. jag vill fan inte hetsa med allt här längre samtidigt som allt faktiskt börjar bli fint nu.

Det känns som om mitt liv varit på väg att förändras så länge nu och att det kanske är dags att jag gör något åt det. Kanske har London förändrat mig för alltid och kanske finns nu ingen återvändo. My ass att upplysning kommer genom meditation - hos mig kommer den genom magen på ett dansgolv i east end.

Frågan är bara vad jag ska göra med allt detta?