stjärnor på ön

På ön är allt tyst igen och bara syrsorna låter på natten och återigen kan jag se alla stjärnor, ändå får jag panik när jag ska sova och tänker evighetstankar. Efter fyrahundra repeat på låten var jag tvungen att skriva ned den och spela spindelharpan tills den gick ut och sedan somnade jag till slut till min nya bästa blandskiva som jag gjorde hos Snöret.

Idag vaknade jag sent av förvirring och blev tvungen att kasta mig i kläder och flytväst för att hinna åka med mami och papi och deras coola kompis Ingele till Svansarna där det var tjo och tjim och musik hela dagen och en massa socialiserande med pelarfolk. Övade mig på att köra motorbåt på vägen hem (inbillar mig att det hör till allmänbildningen) och nu ska jag sluta slacka och springa.

Torsdagen blev tight men bra med shopping med Snöret, hetsmiddag, hetshårfärgning och hetsduschning för att hinna träffa Shirley på Kvarnen vid åtta. Hon hade blinddate med ugly töntkille (visade det sig) så vi rymde till hennes vad det nu är Victor så att jag fick träffa honom första gången (ok-good-looking och trevlig, bra musiksmak och lysande lägenhet). Rethångel, champagne och kedjerökning innan Axel ringde och var klar med sin träning. Mystisk och långsam (mitt fel) promenad med honom runt på Söder (eftersom hans bror var ond och sov), folk gör så konstiga saker på natten och när man möter en ensam katt som vill gosa så vet man inte om den var på riktigt när man vaknar nästa morgon. Till slut var vi tillbaka där vi började och skiljdes åt och jag gick hem och försökte sova.

Jag vill vara med alla jag älskar hela tiden och saknar dem så mycket så fort de inte är i närheten och vad gör man åt det när man inte kan vara med alla bra hela tiden? Bla, bla jag vet att jag skulle tröttna och man kan inte ha roligt jämt osv men jag vägrar vara förnuftig så om någon annan kan vara förnuft så kan jag vara känsla och jag hatar känslan av att sakna och längta efter människor. Jag behöver inte det just nu, mitt liv är tillräckligt som det är tack, så kan jag bara sluta känna för mycket snälla.

Vaknade halvsent igår och genomförde den förutspådda bussresan från helvetet innan jag äntligen landade på ön. Fikade med Ylva och Tove på Köpmanholm och åkte färja med min bror och fick se allt kul uppe i hytten (funderade med en gång på att bli sjökapten men med tanke på min förvirring nu ska vi nog inte ta några livsavgörande beslut).

På kvällen middag med Cissi, Micke och Erika på Högmarsökrogen (3 av 5 strykjärn – gott men min mat var kall och servisen är lite väl ojämn) vilket förebyggde min saknad efter stadsvännerna lite eftersom de också är så bra. Lovely båtresa hem under orange måne innan vi avslutade med vin på Värdshuset vartefter jag tog en stjärnpromenad hem, hånglade med Henric och fick nattpanik.