pro-segling i den lilla svarta

Helgen har varit värsta nice och jag och Cissi känner oss numera som värsta pro-seglarna efter att ha tagit oss både till och från festen utan problem. Cissi lärde sig det mesta på nolltid och är nu förste styrman i mitt nystartade segel-crew.

Tyvärr blåste det ju inte ett jota igår och efter en sen start från Ön insåg vi att det inte fanns en chans att hinna via segel så vi fick joxa igång motorn som är en historia bara i sig. Lagom tills vi skulle in och runt Peders ö fick vi soppatorsk och blev tvungna att segla sista biten vilket tog typ en timme. Fördelen var att vi hann sminka oss, byta om, fixa båten och dricka en massa mousserande innan vi kom fram. Sista hundra metrarna blev vi bogserade in av en kompis till Peder eftersom vi inte ens gjorde snigelfart och som tur är hade middagen inte serverats. Dock är det tydligen inte ofta brats får se två ensamma tjejer i den lilla svarta, rökandes och vindrickandes i en segelbåt komma inglidandes till en fest eftersom vår entré återkom som samtalsämne kvällen igenom (och vi som var oroliga för att inte passa in).
Resten av festen fortsatte i samma goda stil med sjukt god mat, mycket alkohol, bra musik, trevliga människor (i stort sett alla iaf) och norrsken över halva himlen. Peder och hans flickvän är värsta bra människorna plus ett lysande värdpar så vi blev extra glada när våra presenter gjorde succé. Framåt fem-tiden avslutades det med bastu, bad i algvatten (upptäckte vi dagen efter), strålande soluppgång och morgonmacka innan jag och Cissi försökte däcka i båten vilket inte gick jättebra eftersom det var ljust vid det laget.

I förmiddags lyckades vi kravla ur kojerna vid elva och efter frukost och lite påfyllning av bensin gav vi oss iväg. Efter motor ut till farleden där det var bättre vind finseglade vi hela vägen upp till Ön, njöt av strålande sol och chillade med kaffe i sittbrunn. Efter en sväng ut på fjärden och lite finlandsbåtsvågor dog vinden och vi halvsov hela vägen in i viken men eftersom vi inte hade någon tid att passa var det bara skönt.

Lite sega la vi till och plockade i ordning allt innan det blev hemgång till en efterlängtad dusch. Lurade med Sniglarna och Angelica på pizza-middag medan Cissi däckade hemma hos föräldrarna och sedan avslutade jag med att ta färjan till grannön för fika med Ylva. Hon hjälpte till att vinna lite över livet och när det blev mörkt kändes allt mycket bättre och jag tog färjan hem igen och gick lös på lite Buffy med Henric.

Kanske blir det flytt till staden imorgon beroende på om lägenhetens inneboende har behagat att flytta ut. Problemet är att nu har jag slagit mig till ro på Ön och vill inget hellre än att stanna här och softa och segla i några veckor till. Jag har otroligt svårt för miljöombyten och lever ändå med minst två i veckan men jag antar att det är värt det eftersom jag har svårt att välja mellan öarna och stora staden.