new life, new ****

Jag lämnade er här av olika anledningar och gömde mig. Det känns inte lika viktigt längre så om ni vill kan ni följa efter.

Nu finns jag här istället.

Och om ett tag när jag fått a ur v och kopierat all min text här så kommer allt här att försvinna och bli random ettor och nollor igen. Jag gillar det definitiva med att radera något för alltid.

Och mina äventyr utspelar sig inte längre i Myrstiga. Myrstiga tillhörde mig och Henric och vi är inte längre där tillsammans utan på väg att försöka skapa oss separata liv långt bort ifrån Ön och allt som var så bra men inte höll hela vägen.

This is the new life and I have to love it.

it was sweet until I got tired

Jag hatar när man läser vad människor skriver och så slutar de bara helt random utan förklaring så nu tänkte jag bara deklarera att det kanske inte blir så mycket mer här. Som jag skrev tidigare har jag tröttnat och mitt liv kommer att kräva så mycket av mig för tillfället att jag behöver all energi jag kan få till mig själv.

Jag kommer säkert att skriva mer för jag får kanske abstinens någon gång i framtiden men just nu är det nog det minst prioriterade i mitt liv att skriva här och läsa allas ******* för jag har börjat känna att för varje gång jag gör det så rinner en liten bit av mitt liv ifrån mig och jag vill inte förlora något värdefullt.

...

it was me on that road
but you couldn't see me
too many lights out, but nowhere near here

it was me on that road
still you couldn't see me
and then flashlights and explosions

roads end getting nearer
we cover distance but not together

I am the storm I am the wonder
and the flashlights nightmares
and sudden explosions

I don't know what more to ask for
I was given just one wish

it's about you and the sun
a morning run
the story of my maker
what I have and what I ache for

I've got a golden ear
I cut and I spear

and what else is there

roads and getting nearer
we cover distance still not together

if I am the storm if I am the wonder
will I have a flashlights nightmares
and sudden explosions

there's no room where I can go and
you've got secrets too

I don't know what more to ask for
I was given just one wish

(röyksopp)

i can see the light

Det börjar kännas som om jag tröttnat på det här, jag måste göra något annat, skriva på ett annat sätt, jag har fastnat och känner mig bara tråkigt instöpt i formatet. jag vill fan inte hetsa med allt här längre samtidigt som allt faktiskt börjar bli fint nu.

Det känns som om mitt liv varit på väg att förändras så länge nu och att det kanske är dags att jag gör något åt det. Kanske har London förändrat mig för alltid och kanske finns nu ingen återvändo. My ass att upplysning kommer genom meditation - hos mig kommer den genom magen på ett dansgolv i east end.

Frågan är bara vad jag ska göra med allt detta?

en sekund i taget

Livet suger så jävla mycket idag samtidigt som jag ändå är rätt glad över min underbara helg,. Jag har inget tålamod med mongona som ringer och imorse var jag tvungen att springa ut och gråta och röka lite för att en jävla kärring var så sur och grinig. Jag vill bara gråta ibland men nu ska jag träffa Snöret efter jobbet och jag har pratat lite med Soffan som alltid kan hjälpa en upp på knä i alla fall.

Jag vet att allt är mitt eget fel och jag vet att det går över men jag vill bara att det ska försvinna (även om det var totally worth it) och jag vill bara få tillbaka det i min hjärna som gör mig glad igen.

hate to say goodbye

Var i stort sett bara slö på onsdagen, vi vaknade sent och orkade inte åka in till stan så vi softade, packade och sedan gick jag, Anders och Jean till coffee@ och åt frukost och fikade. Martin och Peter kom dit och jag fick min iPod tankad med en massa lovely musik för att ta mig igenom resan hem och fick lära mig ett bra sätt att komma runt kopieringsskyddet i iTunes. Precis innan jag var tvungen att gå kom Julia också så jag hann säga hejdå till henne med.
Det var så hemskt att lämna dem men jag lyckades i alla fall med att inte gråta och de tröstade mig och sa att jag snart kunde komma tillbaka. Hade sällskap med Anders till Bethnal Green Station och då började jag såklart gråta lite men sedan hade jag ju sällskap med Jean till flygplatsen och då var det ok ända tills vi också skulle säga hejdå. Jag hatar att lämna bra människor bakom mig och jag vill aldrig att det roliga ska ta slut.
Höll på att missa boardingen för att jag sprang åt fel håll och sedan var planet jävla försenat hur länge som helst och jag bara grät tills jag var så trött att jag somnade. Flygresan gick rätt bra och det kändes så konstigt att landa hemma igen och då ringde mamma och så började jag gråta igen. Kom hem och pratade mer med henne och grät mer och till slut somnade jag när Henric hade kramat mig lite.

slow tuesday

Vi hade best intensions att aka in till stan idag och handle lite mera men vi sov ganska lange, lag kvar och sloade och at frukost och nar vi val var klara med allt pyssel sa var klockan helv fem och det kandes forsent. Istallet har vi kollat pa "Sugar Rush" (varsta bra tv-serien om en tjej som bor med sin freakiga familj i Brighton och ar kar i sin basta kompis) med Jean (Anders rumsgranne) och softat innan vi var pa ett stalle och kakade pizza.
Har inga speciella planer for kvallen, jag vill egentligen hitta pa nagot eftersom jag ska aka hem imorgon men det basta for hjarnan och kroppen skulle nog vara att att ta det lugnt. Jag har precis borjat kanna mig apatisk och grymt emotionellt utmattad sa det kanske ar daligt att starta systemet igen innan det fatt vila. Det lar ju knappast bli battre och jag kommer grata sa mycket nar jag ska aka hem imorgon men i basta fall far jag sallskap till Heathrow av Jean och da har jag ju i alla fall sallskap (och far chansen att grata aven pa flygresan hem eftersom jag ska saga hejda till nagon precis innan). Fuck it.

Nu har Anders i alla fall lost alla problem med den galna indiska hyrasvarden som vi gomt oss for sedan i sondags. De kom igar och som tur var traffade jag Jean har precis innan de ringde sa jag hann plocka ihop alla mina saker till hans rum och gomma mig dar inna de kom for jag ville absolut inte traffa dem. Och Anders lag ju anda bara och sov och jag var sa trott att jag inte kunde sova och hade trakigt och sorgligt sa det var bra for da kunde jag ligga och prata med Jean tills jag somnade. Han ar ocksa varsta sweet och jag behovde verkligen nagon att vara med och prata med som kunde krama en och vara lite snall for jag kande mig ganska ensam.

dancing, dancing, dancing

Anders ligger och sover och jag sitter pa internet-coffeeshopen och surfar lite for jag ar inte lika trott som han eftersom jag sakert lyckades sova en tre timmar inatt innan efter-efterfesten i parken dar vi satt hela dagen och softade och hade picknik.

Och hela lordagnatten och hela sondagnatten dansades det och jag har inte sovit mycket aven om lordagen anda slog fredagens nattsomn med flera timmar. Det varsta ar att jag tror att jag blivit beroende av att dansa eftersom jag gjort det nastan halva min tid i London och Snoret, vi maste ga pa Teatron och dansa nastan sa fort jag kommer hem for jag kommer att ha abstinens. Om allt gar enligt planerna sa far vi i alla fall sova ut inatt eftersom mandagar verkar vara aterhamtningsdag efter helgens harjningar och sondagens "Wet Yourself" som ar en klubb som Anders kompisar har. Pa lordagen var vi pa "Collapsing New People" och jag tror inte att jag har hort sa har mycket bra dansmusik pa flera ar - it's amazing.

Vi checkade av Camden Market och chai-latte pa 1001 ocksa under helgen och jag har saklart kopt nya munkisar - men nu har jag kopt tva sa jag far inte ens kolla in flera och jag har hittat sweet jeans med sidenband fram och en sjukt fin sommarkappa med assymetriskt blixtlas for bara 5 pund.

Jag har i alla fall fortfarande sjukt kul och tycker bara mer och mer om alla har som ar sa totally sweet och trevliga. Jag kommer att sakna dem sa mycket nar jag aker hem.

dancing & wasting

Att komma till London var som att komma hem, sarskilt med tanke pa att Anders ar har och jag vill aldrig mer ga ut i hemma igen och kanske Henric blir ledsen nar jag kommer hem och sager att vi nog maste flytta hit.

Har mest hangt runt med basta bror och hans vanner som alla ar helt awesome och sa snalla erftersom alla alskar Anders (saklart) och da gillar de hans syster ocksa. Lyckades i alla fall uppfylla nagra av mina missions under det forsta dygnet.
Har kopt lite klader, varit pa Trailer Trash och dansat hela natten och blivit wasted like hell. Jag tror vi lyckades sova i tre timmar efter efterfesten som holl pa till elva imorse. Och ikvall ska vi ut igen sa det har blir knappast nagon vilosemester och jag ar hemskt ledsen mamma men det blir nog inget Tower Bridge for jag maste typ dansa hela tiden.

LDN

Och det har varit lite hektiskt men nu är det semester i nästan en vecka. Ska bara packa det sista och kasta mig i säng (och kasta mig upp och iväg till flyget typ tre timmar senare).

Såå... Imorgon är jag i London där det är vår och där bästa bror Bag finns och vi ska ha the-time-of-our-life som Hanna säger. Det blir en massa hoppande i affärer och marknader, en massa hoppande på olika klubbar och en massa soft häng.

Life is sweeter than sweet.

all good things come to those who wait

Så hände det äntligen.

Ebba von Sydow får kicken.

Mohahaha...