the beach at red point...less

Jag är dålig på att skriva, dåliga på att tänka och dålig i allmänhet. Har dock ändå lyckats strukturera upp mitt liv i någon mån och sökt lite jobb. Vad hände med de glada, lata dagarna som arbetslös?

Har jobbat för det mesta och hängt lite med vänner och varit wannabe-mattelärare åt Kickis dotter Karin idag. Inte mycket har hänt i övrigt och nästa vecka är även den fullbokad i förskott med jobb, jobbsökande och julklappsinköp samt annat pyssel. Gillar dock att ha struktur på livet och gillar att inte behöva plugga 24-7 och har börjat förlika mig med min prestation och min framtid.

Pratade även med Ulrika idag och det blir med all säkerhet flytt till S:t Eriksplan vid nyår så jag funderar på om jag borde döpa om ******* till något annat om jag inte längre bor i Myrstiga? Eller kanske är det inte så viktigt, den heter ju inte Adventures i Brackeby trots att jag nu bor mestadels i Stocksund.

Shit vad jag är pointless men jag har inte roligare saker att leverera för tillfället. Men för att fortsätta citera Winnerbäck "jag tror på godhet och bättring" (hahaha).

Läst sedan sist: Hanteringen av odöda - Johan Ajvide Lindqvist (3 av 5 strykjärn), grym story men trist språk.

Sett sedan sist: Grosse Point Blank (5 av 5 strykjärn) - sedd för tusende gången och jag älskar den fortfarande.

slow this bird down

och när jag vaknar
ömmar mina käkar och min panna svettas kallt
och jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka, det är lava överallt

Jag landar, jag stannar upp och ingenting har jag att göra och då måste jag se mig själv och jag vet inte om jag vill.

Det finns en del människor som har väldigt svårt att tycka om sig själva på djupet och därför får ett omättligt behov av att vara omtyckta och visa sig duktiga, de är alltid på väg, letar alltid efter nya mål att uppfylla, vill hela tiden få bekräftelse på att de finns och måste hela tiden prestera för att känna att de lever.
Det är så för mig och även om jag vet om det och försöker finna mening med mitt liv på olika sätt är det så förbannat svårt att inte känna tomhet varenda gång jag stannar upp och blickar inåt. Jag är kanske rädd för att tomheten jag känner ska vara på riktigt, att ingenting finns inuti mig och att jag är osynlig men lyckas lura alla att jag är, att jag syns.

Jag måste alltid ha något att sträva mot för om jag inte gör något försvinner jag och om jag försvinner vet jag inte längre varför jag lever. Allt går så bra för mig, allt flyter på och jag är livrädd. Tänk om jag fastnar i ett lyckat liv och aldrig mer kan vara ärlig mot mig själv, tänk om jag genomskådas och alla förstår att jag är ingenting och tänk om jag väljer fel, jag är så rädd för att välja fel att det förlamar mig.
Alla mål är så lätta att sätta upp och sträva mot så länge de är drömmar och ouppnåeliga men så fort de blir verklighet vill jag fly. Jag kommer på mig själv med att sakna fysiken fast den höll på att döda mig, det enda jag egentligen saknar är att vara så upptagen att jag inte hinner tänka på eller se mig själv.

För jag tror långt därinne att jag inte finns, att jag inte duger, för där är jag fortfarande en liten flicka som ingen tycker om och som inte orkar trösta sig själv. Det enda som tröstar mig nu är att jag inte är ensam och min vuxna identitet som peppar men det räcker inte alltid ända fram.

Och jag tittar på min senaste prestation och tänker på att jag nu kan bli vad jag vill men det hjälper bara ibland för jag är fortfarande samma, fortfarande som innan och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det helt och fullt. Hur jag ska lyckas fylla mig själv ändå upp.

organisera mera

Hinner inte skriva, organiserar om och städar hela m & p's hus med Snöret - något ska man väl göra med all tid.

Imorgon blir det arbetsförmedlingen och tandläkaren och nu te och House med Snöret. Återkommer när jag har hunnit andas ut dammet.

the new deal

Ok, livet har varit lite omvälvande på sistone.

I onsdags var det ångest för framtiden, för allt i skolan och för livet i allmänhet. Dygnet uppbokat 24-7.

Nu är det förvirring men lycka, spikrak karriär men tillfällig arbetslöshet. Måste hitta ett jobb tills i augusti och har en massa tid över som jag inte har några problem att fylla men inte förstår mig på. Vad gör man när man inte måste plugga fysik dygnet runt - hjälp mig, jag har glömt bort!

Har firat med familjen, gamla Nv-bas vännerna (som jag nu måste bjuda på tårta), slutat skolan och sagt hejdå till mina bästa fysikvänner, jobbat och städat garaget hos mami och papi och hänger med Snöret på Ön.

Livet fortsätter precis som vanligt och jag är precis samma person som innan och det är totalt ogreppbart allting för ingenting har egentligen ändrats.
Förutom att jag nu kan bli det jag drömt om sedan jag var två äpplen hög. Veterinärhögskolan here I come!

oh... my... god...

Jag skrev fucking jävla 2,0 på högskoleprovet!!!


Vem bryr sig om U på tentan i ellära nu?

music for the masses

Btw kan ni ta er till String på Bondegatan på Söder imorgon vid 19 om ni vill höra lågmäld, skir pop (jag låter ju som ett fanzine fgs) av Piu. Eller om ni vill stöta på min pop-star-brother Bag.

devil wears freedom (and reads a lot of books)

This is the shit:

Tentan gick som väntat åt helvete, om jag får godkänd är min tur slut för all framtid.

Allt har varit sjukt deprimerande så jag har flytt hem till Snöret för pepp och stämning.

Kursen i våg och kvant är på sju poäng och väldigt omfattande. Jag ser ändlösa timmar med näsan i böcker.

Bagel Street på S:t Eriksgatan is the place to be.

Devil wears Prada (4 av 5 strykjärn) is the thing to see. Evil is always the new black.

...and for sure:
jag lär knappast läsa matematik i vår. Free is the newest black.

everything you do is a balloon

Ahhh, jag kan ingenting!

Må de s.k. gudarna välsigna mig med världens lättaste tenta imorgon.

1969

Det här var så kul så jag var tvungen att stjäla det från "Suicide Notes" (jag har använt allt som finns i min iTunes eftersom min iPod inte rymmer allt):

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.

Will it be ok? You’v been flirting again.
How are you feeling today? The reflecting god.
How do your friends see you? It’s been eight years.
Will you get married? Kneeling drunkard’s plea.
What is your best friend’s theme song? Bionic woman (interlude).
What is the story of your life? Geezer’s need excitement.
What was high school like? Oh! How the dogs stack up.
How can you get ahead in life? Diving station.
What is the best thing about your friends? Country boy.
What is tonight going to be like? E-bow.
What is in store for the remainder of this weekend? Hon kommer från främmande vidder.
What song describes you? We’re in this together.
To describe your grandparents? My neck.
How is your life going? Find my baby.
What song will they play at your funeral? World hold on.
How does the world see you? The god that failed.
Will you have a happy life? Godless.
What do your friends really think of you? Leaders of men.
Do people secretly lust after you? Kickar.
How can I make myself happy? Kallt kaffe.
What should you do with your life? Someday baby.
Will you ever have children? Bambino.

Det här var skrämmande…
Vem har kommit på det här egentligen?

a is to b as b is to c

FREDAG, NOVEMBER 10, 2006

Been away for a while…
…men det blir gärna så när man jobbar på natten och sover på dagen och bara hinner vakna till och äta innan det är dags att jobba igen. Har dessutom tillbringat mina sovande dagar hos Snöret där internet är lite nyckfullt.

Tog mig ut till Lillstaden och Ön idag och jag, Pelle, Bag och Henric åt en perfekt välfärdsmiddag på vårt stammis-kina-hak och Henric fick lite presenter eftersom han precis fyllt år innan de bar av utåt Ön där sällskapet spelade TP och drack lite för mycket vin för vårt eget bästa.
Det ena ledde till det andra och nu är det bara jag som är vaken (och alldeles för full på vin) eftersom Henric sover och Pelle och Bag gått hem och jag inte vill eller kan sova då jag sov till fyra idag.

Har ångest eller något liknande för jag är just nu inne i en period när jag måste plugga en massa till tentan i ellära men inte vet vad jag ska göra med mitt liv. Jag vet inte vad jag vill bli eller vad jag vill göra och jag vet inte om allt mitt skolarbete är värt besväret. Jag vet ingenting och det gör mig galen av beslutsångest och eftersom jag är så ofokuserad och låg borde jag inte bestämma något nu men jag vill veta. Jag vill åter leva i tryggheten och vetskapen om att det jag gör leder någonstans och att det leder mot ett mål jag vill uppfylla. Kanske ska jag bara skita i allt och ta ett McJobb tills jag vet vad meningen med mitt liv är…

Läst sedan sist: Generation X – Douglas Coupland (4 av 5 strykjärn) – kanske inte lika aktuell idag men fortfarande läsvärt av husguden.

in a beautiful place out in the country

TISDAG, NOVEMBER 08, 2006

Jag är så jävla trött på allting och på mig själv att jag önskar att jag bara kunde få försvinna bort från hela mitt liv.

Var på en helt spektakulär vernissage som gav hopp om livet men bara övertygade mig mer om att det nog inte är fysik jag ska hålla på med resten av livet. Frågan är bara vad fan jag ska göra och även om jag vet att det inte är en bra idé att fatta livsavgörande beslut när man är så låg och ofokuserad som jag är nu så får jag panik över hur en del saker i mitt liv är just nu.

Men om ni har en millisekund över i era liv så måste ni gå till lilla baren på Riche och titta på den fantastiska utställningen - 5 av 5 strykjärn - och jag tror att den håller på i ungefär en månad. Sho, sho iväg nu!

tears from the compound eye

...men mina ögon är torra och kliar. Jag gråter på natten när jag läser sorgliga saker och jag gråter nästan när jag blir sårad men annars går jag bara omkring med en lite spricka i hjärtat som aldrig får läka. Hur bra mitt liv än blir och hur galant jag än klarar av det mesta och hur glad och stark jag än verkar finns det små bitar kvar av den jag var förut som gör ont. Små bitar av osäkerhet och sorg som gör att jag inte blir totalt hel och fin och som hela tiden muckar med mitt vardagsliv.
Det första jag tänker på när allt går riktigt åt helvete är att göra illa mig själv. Jag gör det aldrig för nu vet jag bättre men instinkten byggd på självförakt är så djupt rotad att den inte försvunnit på flera år. Jag har svårt att tro att människor tycker om mig på riktigt och oftast är det inte ett problem eftersom jag inte tycker om så många människor heller men det gör mig livrädd att inte få kärlek av de få som har värde.

Dagen är dålig trots att jag börjat plugga och gick till Nordkap och såg fullmånen gå upp över vattnet och jag vet inte vad som kan få mig mer pepp på livet just nu.

Läst sedan sist: Kosten att vara Ela – Johanna Nilsson (4 av 5 strykjärn), hög igenkänningsfaktor för gamla psykfall.

an eagle in your mind

LÖRDAG, NOVEMBER 04, 2006

Jag sätter på musik och den tar mig tillbaka. Verkligen och jag blir sexton igen och tiden spelar ingen roll och ibland undrar jag om tiden ens spelar roll och vad den gör med oss, med mig.
Vad är skillnaden på mig nu och för tio år sedan? Vad gör mig bättre eller sämre och vad gör livet lättare att leva? Är det verkligen tiden som spelar roll eller är det bara allt inom oss som skapar en ny person som är annorlunda nu mot då? Tiden är ju ändå bara ett mått byggt på svängningar i en atom så jag borde kunna definiera om den.
Vi pratade om ålder på jobbet idag och vår chef kände sig gammal när jag och Pelle pratade om något men hon är bara ett år äldre än Henric så allt är bara ett mått inuti oss och age är uppenbarligen nothing but a number. Annars skulle jag känna mig för liten eller för stor med de flesta av mina vänner eftersom så många är äldre eller yngre än jag. Värdet sitter inuti oss och tiden borde vara ett mått på hur mycket vi har vuxit någonannanstans än i år.

beware the friendly stranger

SÖNDAG, NOVEMBER 05, 2006

Jag skulle kunna vara den mest odisciplinerade och dåliga människan ever idag. Jag kunde aldrig somna igår och läste nästan ut en bok och vaknade för sent och lyckades aldrig plugga och nu är det sjukt sent igen och jag gör allt förutom att sova och lösa fysikuppgifter som borde vara primärmålen just nu.

Var ute och gick och drack kaffe med Cissi och hon är på samma nivå och även om det inte gör det lättare för mig är det i alla fall en tröst. Middag hos mami och papi, video-tittande och pepparkaksbak istället för plugg och fika med Ylva och ommöblering i gammel-datorn, allt utom plugg och jag kommer att vara död av trötthet imorgon och tänka att jag kan ta en senare buss och så är det kört. Ahhh, vad gör man för att bli fokuserad igen? Jag behöver en super-nanny som strukturerar upp mitt liv. Och jag som brukade vara den mest organiserade människa jag känner.

Bara för att jag bestämt mig för att sluta vara så fascist-perfektionistisk och ansvarsfull behöver jag väl inte bli värsta slackern. Jag övar mig på att inte curla alla jag känner, jag övar på att bli lite mer laid-back och ta en dag i taget och nu är jag plötsligt invaderad av den här främlingen som hellre vill skriva, Mcjobba och sitta uppe hela nätterna och göra musik än att prestera. Vad gick fel och hur ska jag tygla den här trotsiga flickan som jag ändå tycker så mycket om och är så svag för.

Det skulle kunna kallas schizo-parenting.

the colour of the fire

FREDAG, NOVEMBER 03, 2006

Konstiga drömmar fyller mina nätter, obeskrivliga och utan verklighet och jag är förvirrad när jag vaknar och undrar varför jag fortfarande ligger i sängen. Försover mig för att jag tror att jag redan stigit upp och det tar evigheter att vakna. Sjukt jobbigt eftersom jag borde fokusera mig mer på skolan men det går inte, mina tankar glider som på teflon och is.

Tar mig ut till Ön och promenerar med mami, tittar till båten som ligger tyst och täckt av snö i hamnen och i skymningen tar jag färjan över till ön bredvid och ser solen gå ned i eld medan nacka-masterna blinkar vid horisonten. Jag tar kort i mitt huvud och lägger i minnet hur nice världen ändå är.
Pelle lagar middag åt mig, Anna, Gustav och Anita och det blir en lysande kombo med lamm som jag inte brukar gilla. Islandsnostalgin når nya toppvärden när Henric hämtar vid färjan iklädd Batman-mössan jag köpte till honom i Selfoss förra året.

Även min sjuka besatthet av Winnerbäck har gett med sig som synes och igår och idag lyssnar jag på allt möjligt och undersöker möjligheterna att koppla min iPod till last.fm.

Pelle hälsar.

alpha and omega

Det blir bara bättre och bättre. Idag strålande sol som gnistrar snön och sticker i ögonen. Av snökaoset är bara skaren kvar och en iskall vind från havet. Jag är ganska glad idag även om jag inte fått göra något roligt och jag tror att det beror på vädret. Däremot börjar min inåtvändhet återvända och jag sitter mest bara och stirrar och tänker på oväsentligheter.

Har mest bara varit i skolan och skrivit lab och pluggat ellära men för att inte dö av tristess flyttade jag och böckerna till Bönor & Bakat till kvällen. Har bara så dåligt fokus, har svårt att koncentrera mig på alla jävla strömmar och magnetfält. Och härhemma är det tråkigt eftersom Bag åkte till Trondheim imorse och jag tycker i och för sig om att vara ensam men bara när jag vet att jag inte behöver vara det någon längre tid. Det är därför jag tycker så mycket om att bo med någon. Man kan vara ensam men behöver aldrig känna sig ensam hela tiden.

iced cooly

Internet är min nya förbannelse och idag har jag återigen lagt ned hundra timmar på pointless pysslande vid datorn eftersom Cissi lurade mig att skaffa en myspace-sida. Jag kommer säkert inte hinna hänga där särskilt mycket men det verkar ju vara nya vuxen-lunarstorm så wtf. Har å andra sidan pluggat hela dagen och förtjänar lite frihet men klockan är redan ett och jag vet att jag inte kommer sova än på en timme minst vilket gör att min skönhetssömn går åt helvete inatt igen. Men jag har i alla fall städat så att det är fint och luktar gott i hela lägenheten.

Ändå kan jag inte vara annat än nöjd med denna sagolika snö utanför fönstret, te, mössa, värmeljus och Piu i öronen (det börjar gå bättre och bättre att sakta dra ned på Winnerbäck-dosen).
Skitsamma att det s.k. snökaoset gjorde att vi kom en timme försent till miljöseminariet eftersom fordon låg som plockepinn och att jag fick vänta på tunnelbanan och gå hem eftersom alla bussar i hela länet ställdes in. Med musik i öronen och snöblåst i håret och tystnaden som bara finns i iskristaller kan jag ta nästan vad som helst och jag är sjukt lycklig över att lysande höst övergick i gnistrande vinter så fort och idag känns min värld som för ett år sedan fast utan kor att mjölka.

wildlife analysis

Nu är jag hemma igen och har lagt ungefär arton timmar för lång tid på att leka med datorn och min nya musiksida när jag borde ha skrivit en text till miljövetarseminariet imorgon. Jag borde städa eftersom dammråttorna snart börjar leva och jag borde… istället skriver jag och lyssnar på musik och stirrar uppgivet på högarna med saker och kläder i mitt rum. Jag tror att Bag har diskat och nu fultvättar inför sin resa till Trondheim då jag blir helt ensam (buhuuh…) i flera dagar och jag lär ju dricka te med honom snart istället för att göra nytta.

Som synes har jag börjat blanda upp Winnerbäck med lite Springsteen och jag har inte haft sidan så länge att den blivit rolig ännu men jag ser fram mot en massa tips på ny, bra musik.

Annars har dagen ägnats åt sista föreläsningen i ellära innan tentan, besök hos psykologen, lunch med Henric, försök att springa fast jag var helt orkeslös samt fika med Anna H.
Livet är annars ganska stabilt förutom några livsavgörande beslut rörande vårens studier och lite behov av struktur i vardagslivet som jag ska ta tag i vilken sekund eller timme som helst…

Dagens hi score var helt klart att vakna av att Sopelisop kokar te i Snörets kök så nu har jag äntligen träffat denna mytomspunna kvinna (för den som inte redan listat ut det så är Sopelisop Snörets mamma).
Hanna påstår att jag kommer att bli som hennes kompis Shelob och fara land och rike runt för att träffa *******-vänner i tid och otid och kanske har hon rätt - jag kommer i alla fall fara till Island och träffat Eija så fort jag får råd (helst imorgon).