silence is golden

Alltså inget går upp mot tystnaden på Ön. Tystnaden och den vita vidden av is och snö som sträcker sig bort runt öarna och mosar sig runt fötterna när man går.

Jag bakar, syr, sorterar saker till båten och slappnar av. Slappnar av och andas och när jag precis börjar få normal puls går bussen hem igen. Jag tror att hemligheten är att fortsätta andas och att göra allt långsamt.

for what it's worth

...och det är måndag morgon och jag började jobba för en timme sedan och var tvungen att gå upp halv sex och jag funderar på om det är värt det.
Funderar ganska mycket på om det är värt det och då kan jag tänka på nästan vad som helst. Är det värt att bo i stan, är det värt att ge en massa tid till ett företag för att få pengar, är det värt att plugga femochetthalvt år för att bli veterinär även om det är sjukt mycket plugg, är det värt att göra det jag gör, gör jag rätt val. Är det värt att leva överhuvudtaget?

Det är sällan jag kommer fram till något och jag gillar inte att chansa så jag fortsätter väl framåt tills jag bestämt mig.

mando diao & hallucinationer

Helgen var tärande men kul.

Landade hos Ulrika vid nio på fredag kväll och fikade, pratade en massa och planerade lite kul saker.
Sent i säng och upp i ottan av sötaste Linnea som väcker mig till en stor långfrukost och efter lite lek och Pingu körde Ulrika in mig till Hultsfred där det var nytta och möte hela dagen.
Kvällen blev massa god plockmat, drinkar och Mando Diao som faktiskt var riktigt bra. Hann även lära mig lite nya ansikten och namn, hann lära känna och börja tycka om lite nya människor samt bli grymt festival-peppad. Blev dock inte så sen eftersom jag tills slut inte ens lyckades hålla mig vaken med viljestyrka.
Upp och direkt på tåget vid halv tio och landade i Sthlm vid två - lagom för att avverka några timmar på jobbet. Hann dock samla ihop hela helgens planer i prydliga rader samt börja jaga lite nya funktionärer under tågresan så jag känner att jag gjort mitt för helgen.

Kom nyss hem och jag trodde jag var trött men det jag känner nu är soo far beyond trötthet.
Det enda jag gör nu är att hallucinera om hur jag äter, duschar och sedan somnar. Snart är det ingen hallucination längre.

trött på tåget

Nu är jag på väg till Hultsfred och beställningshelgen. Är helt sjukt trött efter veckan och helgen är lika fulltecknad och jag längtar tills på onsdag när jag får sooova.

Har i alla fall börjat navigationskursen och det verkar lovande. Vår lärare är lärare på riktigt på KTH och verkar grymt duktig och pedagogisk och fixar jag ett intyg på att jag har båtpraktik slipper jag betala 400 kr för att få den via kursen.

Annars har det varit mycket jobb och planering inför beställningshelgen men jag ska försöka sova lite på nästa tåg så att jag orkar umgås lite med Ulrika när jag kommer ned. Hon ska inte jobba med festivalen i år så jag ska bara bo hos henne tills imorgon så det kommer att bli konstigt på årets festival utan henne. Verkar vara lite andra förändringar på gång också men jag hoppas att allt funkar bra och blir lika kul och bra som vanligt.

Som vanligt känner jag mig lite tom och deppig som alltid när det blir lite för mycket för mig att hantera men skillnaden nu är att jag känner igen det och varken får panik eller struntar i det. Jag vet att ordnar sig till slut och att allt blir bra senare, när jag vilat lite.

missing & testing

Saknar myrstiga och min bror lite och hittade de här bilderna. Var ju dessutom tvungen att prova den här nya fotogrejen.



Min bror när vi åkte pulka förra året.



Stugan på Ön.



Sundet mellan Ön och ön utanför.

nose-job

Fika med wonderful Shirley igår och sedan bullar och te med Ylva och Snöret innan det blev en sväng förbi universitetet för att hoppa av miljövetarseminarierna (kommer aldrig hinna).
Och förkylningsjäveln satte sig i näsan och SL hittar på ett eget schema för mars som inte alls är kompatibelt med min liv och nästan ingen tid finns förrän nästa vecka och nu måste jag se klart på top model.

brand new day

Och nu tar vi nya tag med hjälp av c-vitamin, bamyl och ett litet stänk av morfinbaserad hostmedicin. Solen skiner ju i alla fall.

i fake it so real i am beyond fake

Jag låtsades bra men som jag misstänkte i hemlighet - det blev ingen föreläsning om naturresurserna i Europa under kvällen. Istället fick sjuklingen besök av föräldrarna och pizza till middag.

Jag hatar att vara sjuk och inaktiv och inte orka göra något och jag blir verkligen direkt deprimerad av att ligga stilla en hel dag och bara stirra på shit och läsa och göra saker som är kul och meningsfulla men bara ett tag.
Antagligen är det därför jag föresätter mig att göra en massa saker som jag sedan inte riktigt orkar med för att jag faktiskt (även om jag inbillar mig motsatsen) är sjuk. Fuck jävla virus!

Nu blir det glass och Buffy fram till sovdags (som en ringa tröst). Och imorgon ska jag fan vara frisk.

it's alive

Idag sov jag som en klubbad säl till halv ett och märkte inte ens att Shirley pockade på uppmärksamhet via sms. Är egentligen inte särskilt sjuk men halsen - halsen är som någon form av kvarka-böld och det jag hostar upp idag är fan levande varelser med intelligens, känsloliv och allt.
Försöker försiktigt lindra med te och lite vila eftersom jag måste hasa till universitetet ikväll på miljökursen och imorgon är det mera miljö och så ska jag träffa Shirley för fika också (oh sweet love). Får se hur bra det kommer att gå att prata i telefon på onsdag när jag jobbar igen.

Hittade även en **** som jag glömt ett tag och jag blev så glad att jag blev tvungen att stoppa in henne bland länkarna igen.

Och eftersom vi är inne på gamla saker så blir dagens låt: Gubbe & Kärring - De Lyckliga Kompisarna.

"så himla trevlig atmosfär"

Efter omständigheterna klarar jag dagen bra, det blev inte så sjukt sent igår och min hals börjar vänja sig vid att tala och är bara halvvägs mot halsflussen och med hjälp av mentholcigaretter lyckades min lunginflammation nästan avstanna.

Kvällen blev till slut god middag och vin med Cissi och Henric och på det kaffe, choklad och baileys innan våra dejter började hetsa oss via telefon att ta oss nedåt (den numera hemtama) O-baren.
När vi väl kom iväg förekom de oss dock och mötte upp vid busshållplatsen för promenad bort till Hrm-Oper-harkel-akäl-host-laren-Hröömmhh-s veranda där det uppenbarligen var bekanta som både spelade skivor och hängde. Min kropp tackade mig för att det blev en relativt lugn tillställning med prat och öl och eftersom Fredrik skulle jobba (men vem fan skulle inte det?) avvek han vid stängning medan vi hade sällskap med Peder till Stureplan. Efter funderingar hit och dit och maxkötiden* i utanför East kom vi fram till att vi egentligen bara borde traska hemåt vilket vi även gjorde.

Nu är jag på jobbet bara en halvtimme försenad (lungorna hade lite längre startsträcka imorse än vanligt) och Cissi på väg mot plugg och Uppsala. Inget kommer dock att kännas skönare än att komma hen ikväll och softa med en massa glass och Buffy.

*=den maximala tiden man orkar stå utanför ett ställe utan att bli insläppt, högst individuell och i mitt och Cissis fall prick 15 minuter.

lådvinsalkoholist

Och med en lättare lunginflammation på halsen ignorerar jag glatt min kropps panikskrik på hjälp och går från jobbet för möta upp Cissi så att vi kan äta pasta, konsumera en s.k. kvinnofälla och gå ut och dansa fötterna av oss.

För tillfället är det verkligen bara vila i graven som gäller.

lite finare, lite bättre

Tillbaka i hemmet, sitter i köket och dricker Earl Grey Deluxe (prisa NKs te & kaffehandel) och lyssnar på musik. Lite piggare och lite fräschare efter en långdusch (prisa dusch i hemmet) och med lite uppdrag kvar innan det blir sängen och utvilning tills morgondagen. Cissi kommer hit och vi ska ut med Peder och Fredrik och det ska bli värsta pepp att träffa henne igen (prisa Cissi och hamnpojkarna). Förvisso jobbar jag hela helgen men sova kan jag ju göra i graven (eller på måndag när jag är ledig).

Var på Kafé 44 idag, det var rätt längesedan sist men det är faktiskt ett grymt ställe även när man vuxit upp. Sjukt billig och god fika i helt ok lokal (och ibland bra musik). Var där med Ylva, hennes syster Helena och Helenas kompis Per som var väldigt trevlig.

Har även fått pengar nu äntligen och investerat i en biljett till Nine Inch Nails på annexet den 9 april samt en massa navigationslitteratur till kursen som börjar om en vecka.
Jag och Snöret var på Nautiska magasinet vid Slussen eftersom kursen gav oss rabatt där och när vi gick runt där inne och kikade på diverse sjörelaterat material kom det in de allra bratigaste små flickorna och började prova gråmelerade SSS-mjukisbyxor. Mjukisbyxor! Kom igen - förstå hur hårt vi fick bita oss i tungorna när de ställer sig bakom oss i kön och den ena tjejen frågar den andra om hon såg fet ut i dem. Seriöst vet man inte om man ska skratta eller gråta åt sådant. Hon provade ju ffs ett par gråmelerade mjukisar, tacka fan för att hon blev lite bredare än vanligt men samtidigt får man ju panik - de var typ tretton och smala som stickor och undrar om de ser tjocka ut! Ja, kanske i en fat-suit.

Nä, nu blir det vila och kurering av den begynnande förkylningen som Henric (prisa inte honom just nu) har överfört till mig fast jag inte ens pussar honom för han hostar hela tiden.

pimp my ride

Är ganska oändligt trött eftersom jag aldrig kom i säng igår eftersom jag var hos Snöret med Love och vi funderade ut olika sätt att pimpa min *****.
Innan dess fikade vi med vampyrdödaren och jag fick äntligen inkassera min latte som jag förtjänade för längesedan. Det var angenämnt att träffas och jag gillar människor som man måste slåss lite med om utrymmet.
Fast jag är alltid rädd när jag ska träffa människor som jag mest bara läst innan, det kan bli obehagligt. När jag var yngre skrev jag och en pojke brev till varandra och vi var såå själsfränder via skrift men när vi sågs hade vi absolut inget att säga till varandra och det var hur hemskt som helst. Dessutom blev jag så besviken för att allt blev så fel.
Nu är jag mest bara rädd för att jag ska tycka om människor och att de inte ska tycka om mig tillbaka.

...till sist: jag hatar också alla hjärtans dag

Som en liten tillbaka-kick till vampyrdödaren med självmordsbreven.

Jag har inte varit singel på alla hjärtans dag sedan jag var sjutton men det spelar ingen roll för jag tycker inte om den ändå. Om man vill hänga och göra bra saker - gör det då men sluta köp meningslösa saker för att bevisa någon form av kärlek. Ge något bra till alla du älskar hela tiden istället.

Om jag blir kärleksledsen eller glad eller minns eller tycker om skulle jag vilja säga att det beror på väldigt många saker utom just alla hjärtans dag men å andra sidan - jag är inte särskilt romantisk av mig. Särskilt inte på det klassiska sättet.

Men om du känner dig ensam nästa år så kan vi hänga bara för sakens skull. Och jag kan köpa dig ett hjärta av rättvisemärkt choklad.

mitt nya paradise hotel

Jag är inte en sucker för doku-såpor och följer dem sällan men en gång fastnade jag hårt som fan och det var när första säsongen gick av paradise hotel. Det var så bra för man kunde plugga matte samtidigt och faktiskt få något gjort.
Nu har det hänt igen - såg första avsnittet av top model och det är möjligt att det kommer bli det enda programmet förutom House som jag följer helhjärtat. Undrar om man kan plugga navigation samtidigt?

in my dreams i'm dying all the time

Jag tänker fel, det viktiga är inte vad som händer med min kropp utan vad som händer i mitt huvud och det är så ofta jag glömmer.
Stannar ibland upp mitt på gatan och ser ut över olika delar av Stockholm och undrar om den här staden förändrar mig. Och om den gör det, är det bra eller dåligt och vad är det den gör med mig och mitt huvud? Jag förändras ju hela tiden, precis som jag hoppas att du gör, och jag tror att det sakta är till det bättre och att jag kommer att bli lättare att leva med för mig själv.
Jag vill ju förändras och jag vill ju utvecklas men inte till vilket pris som helst men jag har fortfarande inte bestämt mig för nivån på min egen marknad. Jag vet aldrig riktigt om saker är värda det pris som krävs av mig.
Jag vet inte om jag kan bli Stockholmsflicka och fortfarande stå kvar med fötterna på det klippor jag är född till att springa över (men är det inte det vi ska ta reda på nu?). Kan jag ha kvar min trovärdighet som rättvise-bitch om jag börjar gå ut på Stureplan? Kan jag älska att segla utan att ses som brat-flicka? Kommer jag att kunna vara allt det jag vill och leva det liv jag vill tillsammans med andra? Börjar mitt liv sakta begränsas av andras viljor och när vet jag när det är nog, när det är dags att sätta ned foten på klipporna och när det är dags att sätta ned foten i ett par sweet skor och dansa hela natten?

När kommer jag att veta att jag är mig själv nog och inte påverkas av andra? När kommer jag att veta att mitt liv är fulländat för just nu (eller då)? Jag vill ju leva så mycket som möjligt, antagligen mer än de flesta.

purrfekt arkitektur

Ok, nu hatar jag också nya blogger som alla andra eftersom den uppenbarligen inte fattar något av det man gör.
Skrev en massa som försvann, skrev lite till som också försvann och nu är det bara den här rubriken som ingen fattar något av kvar.

Den skulle ju syfta på helgen och att jag åt sushi och drack apan-badar-light med Snöret och några arkitektflickor från Lund som var grymt trevliga. Dessutom skulle det förklara att helgen varit purrfekt eftersom jag även var på fest med en massa av mina tio-i-topp-vänner och det var så underbart (förutom att jag blev ganska full och mådde lite illa på bussresan hem). Avslutade med att äta frukost på B&B med Hanna och hennes vän Sofia och sedan äta pizza borta hos Snöret med Hanna och Ylva. Så nu är det nedtecknat (för tredje gången).

back on track

Long time no seein' men nu är jag klar och kan en massa saker på SL så då får jag sitta själv och svara och då kan jag ****** om det inte är någon som ringer.

Har ändå mest bara jobbat och kollat på VM med Snöret samt socialiserat mig med underbara människor och ska jag vara helt ärlig gör jag ju hellre det än sitter vid datorn som någon form av *****-nörd utan liv.
Insåg precis att VM kunde tolkas som att vi kollar en massa på vintersport och så är alltså inte fallet - det är Veronica Mars såklart men för djuplodande analys och det enda man behöver läsa om VM i allmännhet och Anja i synnerhet står att läsa på Cissis **** på http://www.myspace.com/cissicaroline.

me and my boyfriend

Var tvungen att prova den här jotjube-grejen när jag hittade den här:



Björk - Trimph of a heart

feels like sand

Hemma, äntligen hemma helt ensam men det värsta är att jag inte kan njuta till fullo för att jag precis kom hem från miljö-kursen och är trött så att jag håller på att dö. Dessutom kollade jag klart på Veronica Mars igår och kan inte ens njuta lite nice high-school-tv innan jag somnar, typisk dålig planering.

Jobbet som vanligt men jag var lite ofokuserad och trött imorse men efter några samtal med glada små tanter kändes allt bättre (tanter är värsta peppen på SL).
Hem för middag och snabbt iväg igen till miljökursen. Första gången brukar aldrig vara särskilt inspirerande på en kurs och detta var inget undantag. Folk verkar dock överlag helt ok, vi är rätt många och jag träffade en tjej som pluggar teknisk fysik på KTH som verkar soft (gillar man fysik kan man inte vara ond).
Det verkar även grymt lätt att plocka hem de här poängen eftersom det är en översiktskurs med lite seminarier som enda examination och nivån verkar inte vara så hög. En tjej sa att hon hoppades att man skulle lära sig vad växthuseffekten vad för något och jag är förvisso ett miljö-nylle men ffs - det hör väl ändå till allmän-bildningen?

Ingen musik, ingen tv, ingenting förutom bra bok (läser om "Den Mörka Materian" av Philip Pullman) och lite lågt av snälla Anna Ternheim som är det enda mina öron tål just nu. Hoppas jag får en mild instruktör imorgon för mina öron verkar ha fått en overkill av ljud och är sjukt känsliga.

Nu är jag trött och lite ledsen så det får nog bli snällt varmt te och sängen trots att klockan bara är barnet.

i go to bed feeling the same way

Vet inte om jag lyckades vila så mycket som jag borde men jag är slightly piggare nu än förra söndagen. Var på någon form av kombinerad fest/jammning igår på ön utanför Ön och träffade Bettan, Jon, Pajen och lite annat löst folk. Mest halvalkade, halvgamla wannabe ö-bor men hängde lite med en kille som brukar vara på Ön på somrarna och är rätt soft. Tyvärr är han lite för wasted i huvudet för min smak och det är synd för han skulle kunna vara bra på riktigt (sensmoral för barnen: inte för mycket gräs och pulver för då har ni ingen framtid).
Stannade tills det inte längre gick att föra normala samtal med folk (vilket hände ungefär vid ett-tiden) och tog sedan färjan och en promenad hem.

Älskar att åka färjan över leden på natten, se alla fyrarna blinka och månen som speglar sig i vattnet och långt borta Nackamasternas ljus. Längtar till våren när jag kan åka hur långt jag vill i vår egen båt och när jag kan se ännu fler fyrar och ännu fler stjärnor och höra ännu mer tystnad ännu längre ut. Ibland saknar jag livet på Ön så mycket att jag vill gråta. Och ibland känns allt nästan perfekt som det är.

Sov hos mami och papi och tillbringade dagen med att sy en rätt schysst kjol av det blå tyget jag köpte för ett år sedan i kapellmakeriet mittemot Snörets lägenhet. Kul när saker kommer till användning (hahaha) och jag blev relativt nöjd med resultatet även om tyget föll lite annorlunda än i förlagan.

Åkte med föräldrarna till staden igen och åt middag med Henric. Provade ett kina-hak borta på S:t Eriksgatan som var helt ok och sedan gick vi hem, köpte mintchoklad och tvättade håret. Har nyss kollat klart på andra säsongen av Veronica Mars (5 av 5 strykjärn) , önskar såå att jag var Veronica eftersom jag har fått värsta thingeen för Logan.

Kunde kännas värre än det gör att jag ska jobba imorgon och då börjar även min nya miljökurs så jag är överlag ganska nöjd även om melankolin nafsar mig jävligt hårt i hasorna.

Dagens låt: Bruce Springsteen – Dancing in the Dark.

tårta och champagne för miss myrstiga

Äntligen har jag sovit tills jag vaknar av mig själv och nu har jag nästan två dygn fri tid att vila på. Nu blir det tripp till Ön, lugnet och (förhoppningsvis) symaskinen och lite nya kläder. Så var inte planen från början men när jag vaknade var det enda jag ville att åka ut till tyst och hav.

Gårdagen var en bra avslutning på hård arbetsvecka. Middag med mina gamla Nv-Basvänner, tårta och champagne för att fira oss och mina 2,0 (vi är ganska busy damer annars - det har var första gången sedan i höstas som vi kunnat ses allihopa).
For in till staden och hälsade på Nina och hennes vänner som vinade loss hemma hos henne så då blev det rödvin, segelprat och sent hem men ack så trevligt. Fick träffa hennes vän Moa som gjorde ett överlag gott första intryck.

Och nu går bussen så jag måste springa.

boring & pointless

Jag känner mig så meningslös och har verkligen inget att säga. När ska min inspiration komma tillbaka, när ska jag känna att det finns en poäng med saker och ting igen?

Det är få som verkligen har något att säga och jag känner mig inte som en av dem för tillfället. Jävla skit-***** som jag borde lägga ned.



(...märker ni hur jag fiskar efter pepp?)

adhd-girl

Söderortsresan var värre än värst, tjejen i min klass var sjuk så jag fick åka runt ensam med freaket i sex timmar - ahhh, jag höll på dö av hans meningslösa prat och värdelösa tåginfo. Jag kunde till slut inte ens vara snäll trots tappra försök att bita mig i tungan. Till slut utbrast jag ironiskt "Nä, är det sant - kan det vara så" när han berättar för mig att polishuset, häktet och tingshuset i Södertörn kommer att ligga precis bredvid varandra av praktiska skäl. Fast jag vet inte om han ens fattade min ironi för han började mala på om fångtransporter som blev kortare och fan vet allt. Jag hatar honom och hoppas att han dör av sin egen meningslöshet snarast!
Blev i alla fall klar tidigt och hann åka ut till Skarpnäck och fika med Teresa vilket var väldigt trevligt men lite deprimerande eftersom vi hade en lång diskussion om den gamla vanliga visan hur man ska veta vad man vill göra med sitt liv och huruvida de val man gör är rätt och bla bla.

Nu är jag hos Snöret där jag och Twinsen bjöds på middag och mintchokladglass. Har även börjat planera morgondagens tårtkalas och det lutar åt apelsinchokladkladdkaka och glassmarängtårta eftersom vi ju alla vet att vanliga tårtor smakar poo.

Jag känner mig osedvanligt sur och fick ett random utbrott på Snöret när hon försökte mucka med datorn när jag satt där och jag vet inte vad som är fel i mitt huvud (kanske posttraumatisk bakfyllesyndrom sedan helgen – fortfarande?). Kanske är det fel i mitt huvud på riktigt, jag lyckades ju diagnostisera mig själv med ADHD light i julas hemma hos Cissis mamma och pappa (hennes mamma är psyko-specialist och hade en broschyr om det och av alla överaktivitets-symptom lyckades jag pricka in samtliga).
Och eftersom jag inte vet vad som pågår i mitt huvud just nu har jag galet svårt att skriva ned någonting vettigt så skyll inte på mig om detta suger – skyll på min ADHD-hjärna (hahaha).

Läst sedan sist: Ju mer jag ser dig – Louise Boije af Gennäs (4 av 5 strykjärn), hon skriver bra om det mesta man funderar över som privilegierad svensk flicka.