vi är dom som kan skratta åt allt som är svart vi är dom som har hjärtan av ädeltitan

Antagligen är jag fortfarande emotionellt utmattad efter helgens härjningar och med jobb hela dagarna och Hultsfredsbeställningarna att fixa på kvällarna hinner jag knappt andas alls men nu kanske det blir lite lugnare förutom 2,0-tårtorna jag måste baka tills på fredag då jag träffar Nv-basvännerna på middag.

Å andra sidan är mitt liv alltid så här och jag är så vacker och glad ett tag och alltid, alltid kommer det en backlash av trötthet och melankoli. Just nu känner jag mig som Buffy som återuppväckts från himlen men min himmel var förra veckan och nu är allt gråare och tråkigare och jag ser inte längre hela vägen fram.

Dessutom ska jag på fucking utbildningsresa i Söderort imorgon. Känns inte Tyresö och Flemingsberg lite off?