ready lets go

Nu har Snöret lurat in mig i något igen men jag är ganska nöjd. Det ni ser till höger är det jag lyssnat på nyligen på datorn och allt kommer från last.fm. Om man skaffar sig en användare där så lagras allt man spelar i iTunes på sidan och den föreslår ny musik som den tror att man gillar.
Ganska behändigt och kul och jag är grymt nöjd över att jag lyckats stoppa in allt nästan snyggt i min sidebar – jag börjar bli värsta pro på att manipulera min sida. Däremot vill jag fortfarande göra den ännu finare och då behöver jag hjälp.
Love – vart är du när jag behöver dig för pimpning av min sida (det är Love som gjort allt så fint hos Sopelisop).

hi scores

Det känns som år sedan, jag vet inte varför men ett evigt susande fram och tillbaka kan ha gjort sitt till.

Lördagen började segt men efter hundra timmar vakt utanför Pinks loge blev det äntligen sent och dags för lite sprit och rockklubb med Ylva, Bag, Pelle och Angelica. Efterfest på Bags skola med närmast sörjande, hjortronglass vid sju-rycket och sedan hemgång. Ungefär där tog "dawn chorus" vid och väl hemma hann jag sova i två timmar innan sniglarna, Pelle och Angelica lurade ut mig till Ön för födesledaqgsfika hos storebror Sverker. Överraskade Henric och katterna med random hembesök men orken räckte bara till soffan och söndagsfilmen på fyran. De verkade nöjda ändå.

Nu är jag hos Snöret och ska dricka te och övernatta eftersom jag jobbade tills nyss (pengar, ge mig pengar) och livet är labilt men rätt ok. Det svajar upp och ned men med en sinuskurva som har en någosånär stabil amplitud (hahaha).

Hi score today:
Snörets kompis Alice har listat ut senaste tidens tema på inläggen - give it a try någon?
Jobbade på Springsteen och han spelade låten jag verkligen ville höra (The River).
Axels onda fotboll är äntligen slut så att han har tid för mig.
Jag lär ju stjäla mera Winnerbäck hos Snöret.

Sett sedan sist: Ondskan (3 av 5 strykjärn) - som så ofta är ju faktiskt boken bättre.

dawn chorus

Världen är så vacker idag att hjärtat vilar i slaget och andetagen fastnar i lungorna och bara små, små puffar av rök blir kvar. Solen går sakta upp över molnen ovanför Djurgården och allt ute är täckt av skir frost och våra fötter lämnar avtryck på den snövita bryggan bredvid de allra minsta små tassavtryck när vi börjar vår hemfärd längs vattnet. Klockan är bara (eller redan) halv nio och solen lyser över taken och gatorna i staden som ännu inte vaknat utan ligger tyst och stilla.

När vi sitter på Roslagsbanan hem och Bag sover med solen i ansiktet och jag ser ut genom fönstret på allt som är krispigt kallt önskar jag att jag inte behövde sova bort en sekund av den här dagen. Och jag önskar att just den här stunden, just den här morgonen, fastnar för evigt i mitt minne.

music is math

Nya försök in the real world idag igen. Köpte ett par skor och lite andra förnödenheter men att ens försöka ge sig in på Butteriks för att köpa hårfärg var dödfött och jag får panik på alla människor som ska vara överallt. Hittade en fin kalender från Bookbinders Design på Åhlens och dissade för en gång skull Ordning & Reda eftersom de tagit bort telefon-delen i sina 2007-almanackor. Djupandning, ned i tunnelbanan och sedan hemåt och nu äntligen hemma i lägenheten där det är lugnt och skönt och stilla och jag kan sitta i köket med ljus och äta satsumas och pepparkakor.

Den utlovade stormen är ju dock något utav en besvikelse, det blåser ju och så men knappt ens så att det känns som om håret ska blåsa av (fast jag ska nog inte skriva såhär för då lär det ju komma en orkan och blåsa bort segelbåten och alla våra hus på ön så förlåt, det blir jättebra såhär tack).

Var ganska trött och energilös imorse och avbokade utgång med Anna ikväll så nu blir det chill och tacos med sniglarna och Snöret vilket nog är bra eftersom jag börjar jobba redan tolv imorgon. Har känt mig mer låg idag och det är typiskt dåligt, vet inte riktigt varför men kanske är det lite skolstress som börjar lägga sig eller också har jag hängt för lite med människor jag tycker om. Det är många jag saknar just nu och en av mina svaga punkter är att jag vill vara med dem jag gillar nästan hela tiden. Jag önskar att alla mina vänner kunde bo i ett och samma kvarter så att det vore lätt att träffa dem. Då skulle jag kanske slippa längta så mycket.

Försöker förtvivlat blanda upp Winnerbäck med annat men det går verkligen inte bra alls. Jag kan lyssna på annat ett tag och sedan måste jag tillbaka. Det enda som kan blandas med honom just nu är Boards of Canada – antagligen för att det är så helt annorlunda. Det värsta av allt är att jag typ blir arg på alla som vill lyssna på annan musik. Undrar om jag behöver hjälp?

you could feel the sky

TORSDAG, OKTOBER 26, 2006

Jag har försökt hänga med i livet idag vilket innebär redovisat lab, handlat massa mat, sprungit, sökt extrajobb, umgåtts med folk och försökt leta efter de första julklapparna.
Kanske behöver jag inte ens skriva att det inte gick så bra hela tiden. Jag är för disträ och det enda som funkar är när jag är själv och inte behöver ta hänsyn till någon annan. Ändå vill jag ha det såhär, jag trivs i min värld och vill inte komma ut men jag börjar undra om det verkligen är sunt i längden. Jag tror inte att jag kan tänka för mycket och jag vill tänka men kanske kan det ta upp för stor del av en själv och ens liv?

Jag har lovat mig själv att inte sluta tänka igen och att alltid ifrågasätta och att alltid försöka leva och känna maximalt hela tiden men det är svårt i längden. Inte nu när jag fortfarande är hög på nya tankar men att fortsätta år efter år. Att inte bli bekväm, att inte fastna i slentrian, att inte sluta för att det krävande – det är den verkliga utmaningen.

Jag har precis läst ut ”Girlfriend in a coma” av Douglas Coupland (5 av 5 strykjärn) och förutom att han är en helt awesome författare som ni genast borde börja läsa så handlade boken mycket om mitt dilemma vilket har gjort att jag tänkt ännu mer på den. Jag har blivit sjukt bra på att uppskatta livet och det jag har så om jag bara kan fortsätta likadant med min tankevärld så går jag sakta åt rätt håll.

the devil is in the details

Äntligen hemma efter tolv timmar framför fysikums datorer. Allt är som vanligt förutom att jag inte hinner tänka och jag behöver det. Nu får jag drömma istället.

constants are changing

Idag är igår blir imorgon i ett enda svep. Regnet faller och droppar från taken, löven lyser blöta och gatan glittrar av våt asfalt och ljus i mörkret. Allt det mörker som förut skrämde mig och gjorde mig låg lindar nu in mig och smeker mig medhårs och jag trivs. Jag ser allt omkring mig genom mina tankar och allt passar mig ganska bra och jag är så glad att det känns som om jag kan leva mig igenom hösten istället för att bara överleva och sakta ta mig framåt.

Skolan flyter på och nu är det te, levande ljus, regn mot fönstret och varmprat med Hanna. Jag funderar på vad jag ska göra och kanske blir det lärarhögskolan till våren istället, jag måste undersöka möjligheterna och Hanna och Snöret peppar. Mycket med att bli lärare tilltalar mig men vi får väl se vad högskoleprovet leder först. Veterinärdrömmen är inte dissad ännu.

Hanna tvingar mig att lyssna på annat än älskade Winnerbäck så dagens låt blir: Lilly Allen – Littlest Things.

noctiluca scintillans

rör mina händer, du måste förstå
jag orkar inte förklara, försök att se det ändå
det gnager ett sinne, det är som overklighet
i varje blinkande fönster, en korrupt profet
och jag har varit i templet, där månglarna står
dom sa allt är till salu, jag sa kom älskling vi går

kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del
men ett dreglande lejon, skulle ta det helt fel
jag hade massor idéer, jag hade vägen klar
jag hade tusentals frågor, och tusentals svar
tyst ligger vägen, i rödbrun rost
det är som mareld i havet, som allhelgonafrost



Mitt liv som på paus och jag är helt melankolisk och deppig. Inte på dåligt sätt egentligen, jag gör det jag ska även om jag gör det ganska långsamt och håglöst. Jag vill helst ligga kvar i sängen men det är bara för att det är lugnare där och lättare att tänka. Jag vill helst inte prata med eller träffa någon, jag vill inte bli störd och jag orkar inte gå ur mig själv för att möta andra. Det skulle kunna varit dåligt, det kanske är dåligt men inte som förut. Jag vet hur det var när jag var deprimerad och det här är inte så, jag vet inte, jag är bara frånvarande, instängd i mig själv med mina tankar. Jag drömmer konstiga saker och de känns som om de är på riktigt, jag kan inte riktigt hänga med på normalfartssaker och jag blir irriterad när jag måste prata om oviktigheter med folk. Kallprata inte med mig just nu, tack.

Dagens låt: …kan vi ju ge upp tills jag slutat lyssna på Winnerbäck (som även skrivit det överst).

weekend algebra

+
Det gick helt ok på högskoleprovet, kändes typ som vanligt så moment of truth blir om en månad...
Snöret följde med hem till Ön på lördagen och det var film och te och trevligheter för hela slanten.
Allt är ganska bra med Henric och vi har haft pep-talk hela kvällen om vår flytt.

-
Den sista NOG:en räknades på provet vilket sög eftersom den var väldigt ojämn.
Jag har verkligen inte pluggat en sekund.
Söndagen var mest håglös och trött och ganska ledsen.

Dagens låt: Bruce Springsteen - Blood Brothers.
Dags att börja variera Winnerbäck lite kanske...

Sett sedan sist:
Döda Poeters Sällskap (5 av 5 strykjärn) - klassiker med höjt betyg.

chocolatefudge-cookies for luck

Ute på ön igen, borde gå och lägga mig vilken sekund som helst så att jag är pigg imorgon bitti men jag måste vänta på chokladkolakakorna först. Jag och Kicki har en bra högskoleprovsdeal – hon fixar sallad och kaffe och jag bakar kakor.

Är ganska nollställd förövrigt, har flängt runt idag och varit i skolan, biblioteket och övat lite på provet, bokhandeln, fikat med Bettan och allra sist hem till ön för att trösta Henric som blivit sjuk. Han fick en pre-födelsedagspresent i form av boken ”Hanteringen av odöda” som antagligen passar bra, han gillade vampyrboken och jag vill verkligen inte hantera honom och bli sjuk själv. Mitt liv har inte plats för några som helst oplanerade avbrott.

Hoppas, hoppas jag har tur och allt går vägen imorgon och snälla ni håll tummarna för mig imorgon mellan nio och fyra. We really need i alla fall 1,9 - thank you!

Inuti är det konstigt och tankar och tomt och sorg, glädje, smärta, eufori och tusen andra känslor om vartannat och jag vet ingenting men det är ok. Jag kan vänta ut, jag kan slappna av och jag får inte panik och bara det blir 1-0 till mig med en gång.

Dagens låt: Anything från ”Vatten under broarna” med Winnerbäck (fortfarande) – välj själva för sjutton.

thinking about the future means you want something

Jag vet inte riktigt vad jag vill och jag tror egentligen aldrig att jag kommer att veta det förrän efteråt. Jag vet inte ens om det spelar någon roll men än så länge är jag nöjd om jag bara gör något och aldrig fastnar i apatin. Så länge jag inte står stilla eller lutar mig tillbaka kan jag belöna mig själv och min största skräck är att bli nöjd och sätta mig ned.

På så sätt är idag en bra dag eftersom jag har pratat om min framtid halva dagen, först när jag fikade med Kicki och sedan när jag var hos psykologen och resten av dagen har jag i stort sett varit ensam och lyssnat på musik eller läst min nya awesom Douglas Coupland-bok. Allt är ganska bra inuti mig just nu men det kan försvinna anytime så det är lika bra att njuta av ögonblicket.

Dagens låt: Lars Winnerbäck – Jag är hos dig igen.

narkolepsi

Dagen började på den lägsta av nivåer och nu är jag bara trött, trött, trött. Åkte hemifrån vid halv nio och kom hem halv tio på kvällen, de här miljöseminarierna kommer att ta död på mig. Och då hade jag ändå den dåliga smaken att sova hela statistikföreläsningen men jag kom aldrig i säng igår och kunde inte hålla ögonen öppna. Men nu förstår jag ändå lite mer och det mesta av andra laborationen verkar vara i hamn.

Fikade med Snöret efter skolan och även om det bara blev en kort stund var det underbart att göra något annat än att vara hemma eller i skolan. Hösten är dessutom fika-årstiden och jag har hunnit fika alldeles för lite sista tiden.
Jag har även snöat in på Lars Winnerbäck och det är den perfekta ljudbilden till mitt liv just nu så jag lyssnar på honom hela dagarna (och jag hoppas att alla ni som tjatat om hans förträfflighet är så nöjda med det att ni inte behöver mobbas).

Dagens låt: Lars Winnerbäck – Mareld.

...vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Det är så höst det kan bli nu och jag sitter och fryser i skolan med vinterjackan omkring mig och ute prasslar alla löv runt mina fötter när jag går hemåt. Allt lyser över vattnet av färger när jag går över bron och vinden blåser i mina öron och drar mig i håret.
Jag tycker om hösten även om den gör mig lite ledsen och även om jag alltid längtar vidare, till nästa årstid. Jag vill alltid vidare, otålig och vägrar stanna en enda sekund även om jag övar mig på det. Och när jag kommer hem är det kolmörkt utanför fönstret och klockan tickar och tiden går när jag vill att allt ska stå stilla. Jag behöver tid för att hinna med allt jag vill göra och mitt liv ligger alltid minst en vecka före mig med tom tid. På kvällarna tvingar jag mig att vara fri och stilla men jag glömmer alltid bort tiden och får för lite sömn.

Idag längtar jag tillbaka till Island, antagligen för att jag åkte dit för nästan ett år sedan och även om jag längtade hem så mycket så saknar jag ön och landskapet och himlen och allt som inte var här. Nu när jag vet att jag kanske ska bo i Stockholm i minst ett år vill jag inte vara fast här utan vill bara iväg. Jag måste alltid känna mig fri, måste alltid känna att jag kan lämna allt bakom mig inom ett halvår för att kunna leva. Men jag antar att det också går att öva bort.

Dagens låt: Lars Winnerbäck – Elegi.


Läst sedan sist: De i utkanten Älskande - Johanna Nilsson (4 av 5 strykjärn). Hon är så grym på att skriva att man ibland glömmer bort henne.

maybe I can live with myself

Hade en hemsk morgon eftersom jag drömde värsta bra och inte ville vakna och alltså försov mig osv. Dålig stämning hela förmiddagen men Kristofer Åström tröstade via iPoden och elläran var snäll och förståelig och sedan satt jag och Robert med onda statistiken hela eftermiddagen och nu förstår jag faktiskt flera formler.

Allt var bättre men jag var fortfarande lite melankolisk när jag kom hem så jag gick höstpromenad i en timme när jag kom hem och lyssnade musik och analyserade mig själv (hahaha).
Gick förbi biblioteket i Stocksund och handlade begagnade böcker och tog sedan bussen till Mörby och handlade mat med Baggie. Var sedan sjukt disciplinerad och har nu pluggat ellära i två timmar så nu är jag såå värd att dricka te och softa med Bag.

Känslan stabiliseras mot trött-ledsen men nöjd med lättare inslag av längtan.

Dagens låt:
Kristofer Åström & Hidden Truck – You don’t know how good you are.

how can I live with myself

Om du önskar dig allt jag var kan du nu sitta nöjd. Jag har allt och inget och sitter med händerna fyllda av dig. Mina tankar, mitt hjärta, allt som spelar roll är hos dig och jag kan inte längre fortsätta vidare. Jag önskar att du kom och inkasserade allt som är du hos mig så att jag slipper bära det själv.

Hemma igen i den tomma lägenheten och det är för sent för att göra något vettigt och för tidigt för att gå och lägga sig så jag dricker te, tjuvröker och skriver.
Ibland tror jag att jag är helt fel ute som inte bara skriver hela tiden men jag har ingen ro, inget tålamod, inget att skriva för jag tycker aldrig att det blir bra nog. Mina underbarnstonår har gjort mig spärrad och förlamar mig ibland framför datorn även om jag vet att det bara är mitt huvud som förstör. Ibland funderar jag på att göra mig ledig i några månader och bara tvinga mig att skriva åtta timmar om dagen för att se om jag skulle kunna producera något då för i mitt liv nu kan jag alltid prioritera bort skrivandet eftersom det alltid finns viktigare saker att göra.

Vi åkte hem ganska sent och jag älskar att åka bil när det är mörkt och lyssna på musik. Att vara som i en helt egen värld där det är varmt och mjukt och lyser från alla små mätare och lampor och ute uppslukas allt av mörkret utom det man ser precis framför sig och i andra bilars sken. Och långt borta syns små och stora ljus från hus och bilar och andra människor som ger en trygghetskänsla även om man inte vet vad det är.
På Island är allt så platt att ljusen från gårdarna syns nästan hur långt borta de än är och jag älskade att gå på vägen på kvällen och lyssna på musik och se alla ljus så långt borta och se alla stjärnor och norrskenet som sträckte sig över hela himlen.

Dagens låt #2:
Kristofer Åström & Hidden Truck – How can you live with yourself.

drinks & choices

Gick ut med Shirley och hennes vänner i fredags och Linköping är både intressant och värdelöst ur ett festperspektiv. De finns för få ställen att gå till så alla måste vara på samma ställen och jag är hemskt ledsen men det går inte att ta människor med Linköpingsdialekt på allvar och det är så småstad och storstad på en gång och man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det var i alla fall lovely att träffa Shirley igen även om vi inte hann prata ordentligt.

På lördagen var vi på ett studentställe där Henrics kompis Andreas lagar mat och eftersom vi först var på mycket trevligt trettioårskalas ute på landet och jag körde bjöd han mig på tre tequila för att jag skulle komma i kapp och det lyckades mer än bra. Jag dansade hela tiden och när de stängde var vi kvar och jag var tvungen att ligga på ett bord så fort jag gick ut och rökte för att det kändes bäst då.
Det är något farligt som händer med mig för jag har aldrig varit full så många gånger som det senaste halvåret men jag tycker om det på något konstigt sätt. Jag gör ju aldrig något jag ångrar och har bara kul så jag och jag är ju egentligen inte full särskilt mycket om man slår ut det och kanske är jag bara inne i en period när alkohol är min drug-of-choice och den är väl inte sämre än någon annan.

Det enda problemet är väl möjligen att jag är lite inne i en ond cirkel och vill mycket hellre dricka alkohol och träffa nya människor än att göra nytta men jag måste lära mig statistik och ellära och jag vill det men inte så mycket just nu. Dessutom måste jag bestämma mig för jag ska läsa i vår och just nu står det mellan kemi, matematik och geovetenskap eller totalt byte och lärarprogrammet med inriktning fysik men helst av allt vill jag ju bara bli veterinär så jag kanske borde strunta i allt och bara arbeta istället tills jag får 1,9 på högskoleprovet och kommer in men då måste jag ju plugga i Uppsala och jag älskar Stockholm så mycket. Jävla val hela tiden som man aldrig vet om de är rätt.

Dagens låt #1: Bob Sinclar – Love Generation.

…och får odenplan får jag…

FOUR JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE
1. Säljare på Hemglass
2. Ridlärare
3. Barmaid
4. Veterinärassistent

FOUR MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER
1. Pulp Fiction
2. Grosse Point Blank
3. Ha ett underbart liv
4. True Romance

FOUR CITIES YOU'VE LIVED IN:
1. Stockholm
2. Utanför Selfoss (Island)
3. Uppsala
4. Utanför Norrtälje

FOUR TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH
1. Veronica Mars
2. Twin Peaks
3. Family Guy
4. Alias

FOUR PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
1. Hurghada, Egypten
2. Reykjavik, Island
3. Saalbach, Österrike
4. Westerwald, Tyskland

FOUR WEBSITES YOU VISIT DAILY:
1. www.myrstiga.blogspot.com
2. www.tjuvlyssnat.se
3. www.physto.se
4. www.odenplan.nu (egentligen www.stureplan.se men då blir M ledsen)

FOUR OF YOUR FAVORITE FOODS:
1. Pannkakor med rårörda lingon
2. Spagetti Bolognese
3. Marängsviss
4. Mina egna (eller min brors) varma mackor

FOUR SCHOOLS YOU'VE ATTENDED
1. MediaGymnasiet, Nacka Strand
2. Stockholms Universitet
3. Roslagsskolan, Norrtälje
4. Jällaskolan, Uppsala

FOUR THINGS IN YOUR ROOM:
1. Skönaste sängen
2. Bästa MacBook:en
3. Böcker
4. iPod nano

FOUR THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. Levi's jeans
2. Långärmad tröja, Jenny Hellström
3. Halterneck-linne, Vero Moda
4. Dreads

FOUR PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
1. Surfin’ on Bali
2. Reykjavik, Island
3. I segelbåt på Atlanten
4. Student på veterinärprogrammet

waiting for shirley

Ellära och sömnig bilresa med sedvanlig lunch i Järna hos antroposoferna.
Installerad i svärföräldrarnas lägenhet i Lkpg city, runda på stan med Henric vilket gav honom nya fina kläder som jag hjälpte honom att personal-shoppa. Jag hittade inget men smörar för att han ska ge mig presenter i form av parfym och ny mascara – funkar sådär.

Nu vin och evig väntan på att Shirley ska bli klar på sin jävla disputationsfest så att vi äntligen kan ses och göra livet osäkert igen. Kanske en dusch medan jag väntar?

Dagens låt: Malcolm McLaren – About Her.

endless story of sadness and glory

Helt menlös dag som startade med ryggstretch hos min sköna husläkare, fick veta att mitt bortdomnade ben var ett case som mest russin får och kanske kan utredas men det var tveksamt om det gick att göra något åt det. Det var någon nerv som kom i kläm i bäckenet men whatever, jag dör ju knappast av det.

Till lägenheten, tvättade (istället för imorgon i ottan) och pysslade och försökte plugga men det gick verkligen inte och jag bara flöt omkring och var ledsen över allt som är åt helvete och saknade glada Axel som alltid kan plocka upp mig. Till sist pratade jag med Bag och mötte upp honom och Mikelis i stan och gjorde gemensamma skoinköp (så nu har jag gorgeus svarta stövlar och Bag ruffiga fender-jympaskor) och käkade pizza.
Kom såklart försent till miljöseminariet men inget viktigt sades ändå och det enda vi gjorde vara att dela upp oss i grupper (jag, Nina och Markus gjorde en – de är några av de få jag saknar från miljövetenskapen). Nu ska jag komma på något jag vill skriva om ur olika perspektiv under hela seminarieserien och som har att göra med miljö på något sätt.

Imorgon blir det date med underbara Shirley i Linköping och i helgen någon form av 30-årskalas och lite släktpuffning och så med Henric. Det känns bättre nu, sakta kanske jag börjar hitta tillbaka. Kanske vi måste lära känna varandra igen för att vi hamnat för långt ifrån varandra?

Dagens låt: Mew - Her voice is beyond her years.

like oxygen (for a while)

ONSDAG, OKTOBER 11, 2006

Eftersom helgen mest var arbete och jag var ledig från skolan idag bestämde jag mig för att ta en dags ledigt så nu är jag helt lugn och trött efter en hel dags segling. Bror Bag var tvungen att stanna i stan för att träffa Roffe så det blev bara jag och mamma men hon var överlycklig för hon har inte seglat på typ hundra år.
Lite grått och kallt till en början men vid Kudoxa kom solen fram och vinden var bra men lite slö nästan hela vägen. Vi gjorde en omvänd tur jämfört med sist och gick norrut efter Barskär, upp längs farleden vid Vidinge/Kudoxa och sedan ned igen vid Kapellskär. Ungefär där började vinden avta och det blev långsam segling hemåt medan mörkret föll och fyrarna började blinka.

Så mycket rinner av ute på vattnet och så mycket lägger sig sakta på plats. Så mycket hinner diskuteras medan båten sakta och tyst tar oss framåt och så mycket blir kvar därute bland vågor, stenar och vind. Så mycket blir klart och kallt och så mycket hinner jag andas att jag nästan känner mig fri när jag stiger i land igen.
Jag vet att det inte är sant, även jag vet att jag aldrig, aldrig blir riktigt fri men jag vill så gärna ha det att jag lurar mig själv. Jag andas in och ut och tömmer mitt huvud och för ett ögonblicks tidsfrist finns inget mer, finns bara jag och jag är som syre och svävar som öar vid horisonten.
Sen öppnar jag åter mina ögon och ser mig omkring och känner hur hjärtat dör en smula men jag minns ändå hur det var. Med dig.


Dagens låt: Mogwai – I know you are but what am I?

killing is big no-no

TISDAG, OKTOBER 10, 2006

Vaknade en kvart innan tåget gick och åkte med Robin till tunnelbanan och funderade in i det sista på att döda honom och sno hans biljett eftersom jag hellre ville åka till Bali och surfa än räkna ellära men eftersom jag har sådan självkontroll slutade allt lyckligt (utom för mig då som fortfarande sitter fast här).

Däremot lyckades jag inte räkna ellära i någon större utsträckning och slösade bort mina sista pengar på frukost (snarare lunch) på Bönor & Bakat innan jag åkte hem till Ulrika, Linnea och Ivar för att hälsa på och titta på vår blivande lägenhet med Henric. Han tyckte om den och katterna får följa med (eller bli mössor) så om bara boföreningen tycker att det är ok (hoppashoppas) får vi hyra den från nyår.
Efter äppelkaka, kaffe och lite lek med Linnea åkte vi till Ön via lägenheten och jag hann bli bakfull lagom till evil McD i Norrtälje där det blev middag och sedan mathandling, hemfärd och House och Alias innan sängdags.

Dagens låt: Mogwai – Punk Rock.

Läst sedan sist:
Kalla det va fan du vill – Marjaneh Bachtiari (2 av 5 strykjärn), lite osammanhängande och seg.

stureplan.se

Bäst att dricka vodka klockan tolv på natten och gå ut med bror, Pelle och Rockin' Robin och via rysk klubb hamna på Stureplan och dansa till fem och komma hem två timmar innan man bör gå upp. Bäst för mig att jag vaknar efter två timmars sömn så att jag och Robin kan komma iväg till räkneövning respektive flygresa till Kuala Lampur. Bäst att skriva istället för att sova…kanske bäst att somna exakt nu.

sommarslut

Nu är jag tillbaka i staden efter helgens gästspel på Ön som mest bestod av Buffy, pizza, 15 timmars jobb, en slö frukost, segelbåtscheck och pyssel i trädgården inför vintern. Pelle och sniglarna hjälpte till att plocka in studsmattan så nu är sommaren slut på riktigt.

Allt rullar på, jag börjar springa igen och ikväll ska jag på någon form av sökaochhoppasjagfårextrajobbpålush-grej och imorgon ska vi kolla på nya lägenheten.

Helgen och dagens skiva: fortfarande Lily Allen all the way.

the new black

Jag tror att mycket i mitt liv sakta rätar upp sig och idag känns inte ensamheten så ensam och saknaden inte så svår.

Efter att ha sovit bort min jagsugerpåattprogrammeraångest (tur att min datalärare är så mild annars skulle han ha dödat mig för länge sedan) på de nya awesome sofforna i skolans matsal förstod jag nästan en del av övningarna i ellära.
Efter skolan träffade jag Hanna vid Åhlens och köpte present till lovely syster och hittade ett nytt glitterbaserat sminkmärke som kommer att ruinera mig. Hem och födelsedagsfika med Bettan, Hanna, Bag och Snöret och syster älskade sina presenter och nu peppar vi henne från livet suger mycket till livet suger lite. Om mitt liv är kaos så finns det ändå andra som har det värre.

Kanske, kanske har vi en lägenhet att flytta till och kanske gör det livet med Henric bättre. Tyvärr måste vi väl göra mössor av katterna för de lär ju inte vara pepp att flytta från landet men vintern blir nog kall så det kan ju behövas och som alla vet är ju katt det nya svarta

Dagens skiva: Alright Still– Lily Allen.

kanelbullens dag

Jag är fortfarande ganska trött på allt i mitt liv och längtar mig iväg men det är infinitesimal bättre, mest för att jag håller på att bli frisk igen. Jag försöker peppa mig själv och se lite ljusare på livet men det är så svårt just nu. Jag känner mig ensam och tom av saknad och ingen kan göra det bättre för även när det känns ok finns allt kvar som en skugga i mitt huvud. Och jag försöker verkligen, ikväll bakade jag kanelbullar och allt (och fick veta efteråt att det är kanelbullens dag).

Och jag pluggar så bra och har lyckats bootcampa min MacBook så nu kan jag öva mig på programmering hemma och jag förstår typ allt i elläran och om vi har tur har vi hittat en lägenhet att bo i och varför har jag då en liten, liten glasbit som ligger i mitt vänstra förmak och skaver?

Dagens låt: Alfie – Lily Allen.

a million miles away

Jag är så jävla trött på mig själv och alla mina issues och jag orkar inte ens bry mig på låtsas. Desssutom är jag sjuk och har ont överallt utom i hjärtat för det är bara tomt och ledset.
Jag känner inget utom irritation för att jag är för mycket för mig själv och för alla andra och jag är så otålig och vill att allt ska hända på en gång. Jag kan aldrig låta saker ta tid och kan aldrig låta saker hända utan att peta i dem. Det är antagligen för att jag är sådan som jag blir så trött på mig själv men mest hatar jag att jag inte kan låta mig själv ta tid och att jag fastnar och att jag har så svårt att ta mig ur saker.
Jag skulle vilja försvinna långt bort ett tag och slippa allt och bara vara helt ensam men det är svårt att vara det i mitt liv just nu. Samtidigt känner jag mig så jävla ensam som jag aldrig känt mig förut och det gör ont.

Dagens låt: Secret Garden – Bruce Springsteen.

belöning

Jag klarade tentan, hade till och med några poäng tillgodo. Jag hinner precis andas ut så har vi statistik och man förstår inget igen...

posttraumatisk sorg

Tentan är över och med lite tur kan jag få godkänt.

Efter all ångest och allt jag styrt upp i mitt liv har jag nu fått en känslomässig backlash och är bara ledsen och trött.
Moget och tack så jävla mycket, när kommer egentligen belöningen?

Dagens låt: Du gamla fria nord - Lars Winnerbäck.

längtan till havet

Jag måste ditut över havet igen
och himlen vid havets bryn
och allt jag begär är ett ord eller två
och en stjärna att följa i skyn
och rodrets törn och vindens sång
och det vita skeppets dyning
och den gråa dimman vid havets rand
och den ljusa morgonens gryning.

Jag måste ditut över havet igen
i mitt sökande livsperspektiv
till måsarnas väg och sälarnas skär
där vinden går vass som en kniv.
Och allt jag begär är en stormig dag
med moln på flykt i det fria
och en sol som glittrar och skum som slår
och måsarna som skria.

Jag måste ditut över havet igen
då det kallar med ebb och flod.
Det kallar så oemotståndligt starkt
som en svallvåg i mitt blod.
Och allt jag begär är ett ömt farväl
och en psalm är allt jag behöver
och en fridfull sömn och en vacker dröm
när den sista resan är över.

(efter Erik Blombergs översättning av ”Sea Fever” av John Masefield)


Den här dikten lästes när en av min pappas bästa kompisar spriddes i havet och jag fick den av hans fru Ingele som är helt awesome och jag börjar typ gråta när jag läser den och undrar vad jag gör i en stad på land och varför alla bra människor måste dö.

mjau mjau mjau mjau mjau

Ännu en dag går och ännu mer tid har försvunnit och jag vet inte riktigt vad jag vill göra med den och vad jag ska göra för att få allt att kännas meningsfullt. Som om allt rinner ifrån mig när så mycket är värt så lite och så mycket är värt mer än mitt hjärta kan betala.
Jag överväldigas av känslan att aldrig kunna värdera någon rättvist och överväldigas av tanken på att förlora de jag håller så högt och jag blir rädd för tänk om det redan har hänt. Jag är så villkorslös i min kärlek och så kompromisslös i mitt hat och jag älskar alltid för mycket och är alltid för ärlig och öppnar för mycket av mig själv samtidigt som mitt hjärta är inlåst i stolthet. Det är så mycket som sitter så långt inne och så mycket som flyter på ytan och gör mig illa. Jag vill ge alla bitar av mig själv men vet inte hur jag ska lyckas hålla ihop mig själv och jag vet inte vad som är vad till slut och vart jag börjar och slutar. Om jag är för villkorslös kommer jag till slut att gå sönder och vad är då värt något?

Dagens låt: Where I’m anymore – Grandaddy.